Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Dackefejden - Rådsmöte i Vadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDEN. 273
sina åtgöranden. Ett meddelande från hufvudhären till Stegeborg efter
striden vid Åsunden vore tvärtom helt naturligt. Att Sture samtidigt
fått i uppdrag meddela konungen om striden, är ju antagligt. Kom¬
munikationerna till Stockholm från Kind voro ju vida svårare än från
Stegeborg.
Konungens omnämnande, att förrädarehopen lidit ett stort nederlag
af dem, >som jndragne äre j Smålands, är icke något bevis för, att icke
det omtalade nederlaget försiggått i Kind, enär detta härad tillhörde
vid denna tid Småland.
Hvad Tegel beträffar, anses hans historiska författarskap vara af
stor förtjänst. Redan från sin ungdom bör han därjämte haft känne¬
dom om den Dackeska fejden, som försiggått så kort tid förut. Som
rikshistoriegraf hade han ju lätt tillgång till behöfliga handlingar. Den
af S. i förbigående omnämnde krönikeskrifvaren Egidius Girs, som äfven
omtalar slaget vid Åsunden, var ungefär samtidig med Tegel. Om
honom säges särskildt af äldre förf., att han med otrolig flit under sin
tjänstetid i riksarkivet där samlade materialierna till sin historia om
konung Gustaf m. fl.
I öfrigt synes mot slutet icke någon större strid behöfts för att af-
göra detta upprors öde. Vissa upprorsmakare fortforo, så länge det var
möjligt, med sina ströftåg. Men stor oenighet uppkom efter hand bland
Dackes anhängare. Smålänningarnes anförare vid Stegeborg t. ex. gaf
sig åt konungen, och den del af folket, som lyckades återkomma där¬
ifrån till sin hemort, utlofvade och försäkrade, att de hellre ville dö
»än draga för Stegeborg eller annorstädes emot herrskapet igen».
Sin höfvitsman, Måns Hane, hade Dacke tagit lifvet af. En hop äldre
smålandsbönder hade han låtit belägga med handklofvar, därför att de
talat om förlikning med konungen, och att man borde betänka det »spel,
de sig företagit mot konungen». Genom dessa och andra dylika åtgär¬
der från Dackes sida uppstod missnöje och hat mot honom, så att många
önskade hans undergång. Hela upprorsrörelsen blef för den stora mäng¬
den förhatlig, hvartill kom kännedomen om konungens truppantal och
styrka. Slutligen uppstodo stora tvister inom Dackes parti. Af hans
höfvitsmän gåfvo sig Peder Skegge m. fl. slutligen genom dagtingan
till konungens krigsfolk. Och till sist gaf sig Dackes »högste och nästa
råd». Dackes död blef endast den sista bekräftelsen på, att upproret
var slut.
På grund af hvad en närmare fyrahundraårig historisk uppgift gif-
ver vid handen samt en åldrig tradition vitsordar, äfvensom på grund
af här anförda skäl, anser jag därför i motsats till S. icke, att utan
vidare »slaget vid Åsunden bör helt och hållet utgå ur historien».
Rådsmote i Vadstena, År 1559, i mars månad, hölls i Vadstena
möte emellan konungen och hans äldste son Erik samt rikets råd. Här¬
vid beslutades om förstärkning af krigsmakten, om att fästningsarbetet
vid Älfsborg skulle fullföljas äfvensom att andra platser skulle befästas.
18—130727. Ridderstad, Östergötlands historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
