Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Danskarnas härjningar - Brödrastriden 1568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 NYA TIDEN.
och en hel mängd vagnar, hvilka sönderhöggos, blefvo östgötaböndernas
byte. Därmed var Östergötland befriadt från de danska truppernas
härjningar.
Rantzau undkom till Eksjö. Hogenskild Bielke, som kände sig
skamsen öfver, att danskarna skulle på så vis utan afbräck blifva räd¬
dade, drog efter dem med 200 hakeskyttar. I en skog nära gården
Flishult, tillhörande Ulf Pedersson Sjöblad, förlädes manskapet. Svult¬
na och frusna, eftersom de voro förbjudna uppgöra eld, blefvo de här
en bister vintermorgon anträffade och nedgjorda af danskarne, hvilka
hade sitt läger en fjärdedels mil från Flishult. Då Hogenskild Bielke.
som tagit sitt natthärbärge i gården, fick veta detta samt att danskarne
väntades dit, sprang han och Sten Banér till skogs. Där blefvo de
snart tillfångatagna och förda till det danska lägret, hvarest de emottogos
»med stort jubilerande, rop och skjutande», samt fördes till Rantzau.
Tillsammans med en del andra förnämliga män sändes de som fångar
till Danmark.
Konungen lämnade Norrköping först den 31 januari. Genom Öster¬
götland och Småland drog han ned till danska gränsen, där härjningar
till en tid företogos.
Brödrastriden eller revolutionen år 1568. Konung Eriks (fig. 1811)
handlingar under de senare åren hade helt naturligt åstadkommit all¬
män oro och jäsning. För hans båda bröder, hertigarne Johan och Karl,
blef måttet rågadt, då han år 1568 ingick giftermål med Katarina (fig.
190), med bestämmelse, att deras barn voro arfsberättigade till kronan.
Eriks båda bröder, som i hög grad ogillade konungens sinnesförvir¬
rade uppträdande, hade ingått öfverenskommelse att afsätta konungen.
Deras första åtgärd var att från deras vistelseort, Eskilstuna, begifva
sig ned till Vadstena för att där intaga slottet. Då de kommo när¬
mare Vadstena, lämnade hertig Karl sin broder och hans gemål efter
sig och begaf sig med 24 ryttare in till staden. Befallningsman å
slottet var Arvid Nilsson Gyllenållon. Helt plötsligt och utan aning
om hvad som var å förde, öfverrumplades han af hertigen och hans följe
den 12 juli samt blef tillfångatagen, hvarmed slottet genast kom i her¬
tigens våld. De främste, som hertigen hade med sig, voro Gustaf Banér
och en skotsk adelsman.
Följande dag ankom hertig Johan med gemål och började genast
hylla menighet och krigsfolk till sig. Medlemmar af de med konung
Erik missnöjde släkterna Sture, Stenbock och hertig Johans möderne¬
släkt Leijonhufvud m. fl. samlades så småningom i Vadstena.
Det blef nu härstädes ett ifrigt arbetande för hertigarnes sak. Pen¬
ningar anskaffades. Hertigarne lämnade, hvad de kunde. De adliga
släkterna likaså. Allt hertig Magnus tillhörigt silfver togs och användes
till myntning. Dessa mynt, kallade unionsklippingar, buro i prägeln
en vase med hertiglig krona samt bokstäfverna I och C hopbundna med
en slinga (fig. 191). Af folket kallades mynten äfven blodsklippingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
