Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Danskarnas härjningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDKN. 281
stånd icke gjordes mot fienden, enär de svenska öfverstarne »funnos fast
tröga och långsamma att hopsamla krigsfolket». Om den ena af öfverstarne
säges det, att han föga annat gjorde än skref bref till Uppland och andra
håll, där han hade släkt och vänner, i stället för att draga ut med
krigsfolket och göra fienden afbräck och skada, »därom han sig platt
intet vårdade». De ville icke »ut från skrifvarebordet», heter det på ett
annat ställe. Solden utbetalades icke, oaktadt konungen sändt pennin¬
gar. Vid Norrby »satte de, som hufvud och förmän voro, upp harbane-
ret och togo till flykten, där de bort bida och lida ondt och godt med
krigsfolket».
Men det är möjligt, att den underrättelse, som kommit, att konung
Erik själf ämnade taga befälet, i sin mån hämmade dem i deras före¬
tagsamhet.
Emellertid blefvo alla vägar i landskapet belagda med krigsfolk och
bönder, hvarjämte bråtar fälldes för att hindra danskarne att undkomma.
Det svenska krigsfolk, som vid Norrby blifvit skingradt, skulle enligt
konungens befallning till Peder och Hogenskild åter hopsamlas. Till
hjälp skulle de få Nils Pedersson Silfversparre, Brynte Birgersson och
Johan Siggesson. Häraf synes framgå, att konungen ansåg deras här-
föring alltför lam och olämplig. Allt möjligt afbräck skulle nu göras
fienden.
Men Brahe fick befallning att icke inlåta sig i någon strid, förr än
konungen ankommjt. Den 9 januari bröt äfven konungen upp från
Svartsjö, där han länge vistats. Efter ankomsten till Östergötland
slog han läger i Norrköping med afsikt att nu själf öfvertaga befälet
och söka strid med fienden.
Danskarne voro vid denna tid förlagda i Skenninge. Då de fingo kän¬
nedom om konungens ankomst, drogo de sig undan till östra Holaveden,
då de icke vidare ansågo sin ställning hållbar. Före affarden hade
emellertid en af deras fanor blifvit tagen och öfverlämnad till sven-
skarne. Härom blef nu först rannsakning, hvilken försiggick i stadens
kyrka. Det uppdagades då, att fanan blifvit af en »dräng» tagen från
stången, hvarefter fanfodret åter påsattes och drängen stoppade fanan i
fickan samt sprang till svenskarnas läger med den. För detta tilltag
fingo nu de svenska fångarna lida, och en del af dem blefvo skjutna å
kyrkogården eller utanför densamma.
Den 24 januari lämnade danskarne Skenninge, men kvarlämnade tre
fanor ryttare och fyra fännikor knektar, hvilka skulle tjäna som efter-
bevakning och bryta upp först senare. Då de danska trupperna kom¬
mit längre åt söder in i skogen, voro där emellertid så väldiga bråtar
fällda, att de aldrig kunnat undkomma, om icke sjön Sömmen hastigt
så hårdt tillfrusit, att de kunde draga öfver densamma och »kommo sin
kos, bortkastande deras fotfolk sina harnesk under vägen». De förlo¬
rade äfven två af sina största fältstycken, som de tagit vid Norrby.
Isen brast, och kanonerna gingo till botten med hästar och allt. Tross
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
