Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Riksmöten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDEN. 289
regeringsärendena beträffade, skulle konungen, om han ville hafva n&got
^märkligt» uträttadt, hertigen därom »framför någon annan tillskrif-
va>; 6. Hänskjutning till konungen fick icke ske i svenska »saker»,
d& han vistades i Polen, utan skulle alla rättegångar och klagomål af-
göras efter Sveriges lag och inom riket; 7. De, som utan rättmätiga
skäl icke voro med om ständernas beslut eller af egennytta eller
för herregunst afföllo från denna frivilliga förening eller satte sig upp
emot densamma, skulle såsom rikets upproriske anses och förföljas.
Hertigen hade på torget låtit uppföra en »majestätspall», och hade
där »burspråk» med de samlade ständerna för att få ytterligare be¬
kräftelse på de därförut fattade besluten. Först framställde nu herti¬
gen anledningen till detta riksmötes sammankallande. Konungen hade
visserligen vid sin afresa gifvit en regeringsordning, men med denna
kunde hvarken hertigen eller riket vara belåtne, då den var alldeles
ofullkomlig. Något fullständigt svar hade icke heller ankommit från
konungen på den skrifvelse, hertigen sändt, att han icke ville förestå rege¬
ringen efter den fullmakt, konungen lämnat efter sig. 1 riket var stor
oordning. Hvar och en gjorde som honom tycktes, särskildt i Finland
men äfven annorstädes.
Först talades om rikets skuld, om prinsessan Annas brudskatt och
om krigsfolket, som icke bekommit sin sold o. s. v. Därefter vände
sig hertigen till de församlade och frågade: »om I och alla och hvar
och en i synnerhet äro till sinnes att försvara, hvad här gjordt och
beslutadt är och att stå alla för en och en för alla, efter som allt, hvad
beslutadt är, är grundadt på konungens ed, och intet handladt utan det,
som k. maj:t och fäderneslandet är nyttigt och gagneligt».
— Ja, ja, ja nådige herre, svarade då den gemene man, vi vilja stå
med Eders furstliga nåde alla för en och en för alla, och med två upp¬
sträckta fingrar afgåfvo de sin ed om lydnad.
Därefter vände sig hertigen till rikets råd, biskoparne och adeln,
som , med honom stodo å majestätspallen, och sade: »An I, hvad sägen
I härtiU? Hören I, hvad dessa svurit för en ed? Yiljen I söndra Eder
från dem?» Rådet svarade då på samtliga ridderskapets och adelns
vägnar: »Vi vilja väl lofva och tillsäga Eders furstliga nåde hörsamhet
och välvillig tjänst i det, som länder h. k. m:t och fäderneslandet till
gagn och godo».
»Men fursten», säger den samtida förf., efter hvilken ofvanstående är
anfördt, »hof upp handen och sade: Så svärjen, att I viljen vara mig
hörsamme och lydige, i hvad jag påbjuder. Då hofvo större delen upp
händerna — men många voro, som icke ville lyfta händerna — och
svuro att efterkomma, hvad k. maj:t och riket kunde nyttigt vara.»
När allt nu var beslutadt, i det närmaste i enlighet med hertigens ön¬
skan, och största delen af ständerna voro hemresta, kom omsider konun¬
gens förbudsbref, att rikets råd och ständer icke skulle få närvara vid
denna riksdag. Brefvet väckte hos hertigen endast löje.
19—130727. Ridderstad, Östergötlands historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
