Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Konungen och hertigen i Östergötland - Striden vid Stegeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDEN. 295
Den 7 september lät konungen meddela, att han tillsvidare upphörde
med all underhandling. Striden syntes alltså oundviklig.
Om den världshistoriska betydelse de kommande striderna, och sär-
skildt utgången af slaget vid Stångebro, hade yttrar historieförfatta-
ren O. Alin följande: »Stora förhoppningar följde inom den katolska
världen Sigismunds företag. I Roma och Madrid såg man däruti ett
nytt stort steg mot det mål, för hvilket man under de sista årtiondena
med kraft och till en del med stor framgång arbetat: katolicismens åter¬
ställande inom hela Europa. Med Sigismund skulle nämligen reaktio¬
nen hålla intåg i Sverige, och i denna seger såg man inledningen till
andra, som voro ännu större och mera betydande. Efter svenskarnes
kufvande skulle nämligen konungen på alla sidor »angripa Danmark
och sedan Lybeck och de andra tyska sjöstäderna» för att bringa dem
under påfvens lydnad; och på Sveriges västra kust, i Älfsborg, skulle
den makt, som vid denna tid gick i spetsen för reaktionen, Spanien,
erhålla ett fäste och en hamn, som kunde blifva en utgångspunkt för
nya anfall mot protestantismens förnämsta bålverk, England. Då man
nu känner, att dylika planer voro förbundna med Sigismunds företag,
och då man tillika vet, att den utgång det i verkligheten erhöll, genom
sina följder bröt den väldiga reaktionsrörelsens makt i Europa, finner
man, att den strid, som nu förbereddes, var en strid af världshistorisk
betydelse i detta ords egentligaste mening. Fullt medveten härom var
naturligtvis ingen af de båda motståndarne, ty de kunde ej veta, hvad
framtiden skulle komma att bära i sitt sköte; men väl visste Sigis¬
mund, att det ej blott var för sin krona och sin konungsliga makt, han
gick att kämpa, medan å andra sidan Karl upprepade gånger framhöll,
att det var »påfvens praktiker» för en »omskiftelse uti religionen», som
striden skulle gälla. Af ett hans yttrande före Sigismunds ankomst —
»är mångas mening, att jesuiterna hafva ett anslag på Älfsborg» — kan
man t. o. m. sluta, att han ej varit okunnig om, att de katolska pla¬
ner, som stodo i samband med Sigismunds tåg, sträckte sig ännu längre
än till religiös omhvälfning i Sverige. Men däremot kan man vara
öfvertygad om, att mängden af dem, som ordnade sig kring de båda
motståndarne, icke hade något begrepp om denna strids djupare bety¬
delse, och därför måste det för de samvetsgrannare blifva ytterligt svårt
att välja sin plats. Väl hade Sigismund delvis öfverträdt bestämmel¬
serna i sin konungaförsäkran — men han var dock den laglige konun¬
gen; väl var det lagen, som hertig Karl städse höll framför sig — men
han hade, för att värna dess rätt, trädt konungens myndighet så nära,
att han af många med skäl kunde betraktas som upprorsstiftare.»
Striden vid Stegeborg. På grund af att konungen icke vidare
ville underhandla, lät hertigen utsända en skrifvelse till skilda delar af
landet, att konungen var anledning till oenigheten. Samtidigt lät
han förfråga sig hos konungen, om riket och hertigen hade att vänta
sig trygghet eller icke och uppfordrade att få svar inom två timmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
