Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Bemärkta personer - Lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDEN. 321
Svante Stensson Sture, som hade Stegeborgs län och Söderköping i for-
läning, Erik Falk, biskop och en lärd man (f 1569), Laurentius Gothus,
ärkebiskop, lärd (f 1579), samt medlemmar af släkterna Lillie, Rosen-
stråle, Somme, Soop m. fl.
En i afseende å sin höga ålder märklig man var Jon Andersson.
Han var född i Kåfverö, A socken, Björkekinds härad, den 18 febr. 1582
och afled 1729 i en ålder af 147 år samt begrafdes å A kyrkogård d.
18 april s. å. Fadren var skattebonde.
Lefnadssättet. Bostäderna voro med undantag af de kungliga slot¬
ten och de få ännu befintliga stenhusen mycket enkla. Såväl i städerna
som å landsbygden voro omålade eller rödmålade envåningshus af trä,
försedda med torftak, de vanliga. Inredningen var såväl i slott som koja
mycket enkel. Kakelugnar voro sällsynta. I stället begagnades järnug¬
nar. Glasrutor förekommo sparsamt. I stället begagnades pergament.
Väggarna voro vanligtvis nakna. Vid högtidliga tillfällen upphängdes
väggbonader eller å tyg målade tapeter. Sittplatserna voro i regeln
väggfasta. Borden voro klumpiga men täckta at dukar. I de förmög¬
nare husen begagnades ända till tre dukar på samma bord, så lagda att
alla voro synliga. Öfriga möbler voro stora sängar, där hela familjen
ofta hade sin sofplats. A Vadstena slott finnes exempel på sofplats, in¬
murad i stenväggen. Med tiden kommo kistor, hvilka äfven användes
som sittplatser. Och så följde i sin tur stolar och skåp på fotter.
I de förmögnares hem funnos kärl af silfver. Vanligtvis voro de af
tenn eller trä. Vid gästabud skulle en och hvar hafva knif och sked
med sig:
>Dcn som skall till grannas laska,
skall ha knif och sked i t&ska.»
Gafflar voro ännu icke i bruk. Maten togs med fingrarna, hvarför
vatten och handdukar framsattes vid måltidens slut. Lärftslakan kunde
understundom förekomma men allmännast begagnades lakan af läder. Ur
eller klockor funnos, men som tidmätare var timglaset med sin rinnande
sand oftast förekommande. Solvisare förekommo äfven. Vid belysningen
användes träfacklor eller torrvedsstickor äfvensom vaxljus. Spiselelden
var dock det vanligaste belysningsmedlet.
På klädedräkten nedlades mycken kostnad, allt efter ställning och
förmögenhetsförhållanden. I afseende på klädernas snitt hänvisas till
här förekommande planscher och porträtt.
Den hvardagliga kosten var i allmänhet enkel. Men vid högtidli¬
gare tillfällen, såsom vid bröllop, barnsöl, kyrkogångsöl, graföl, arföl,
prästöl och badstugångsöl, gick det så mycket rundligare till. Att ölet
här spelade en betydande roll framgår af dessa namn. Brännvin före¬
kom sparsamt. Hos de förmögnare förekom äfven spanskt, franskt
och renskt vin äfvensom tyskt öl. Andra drycker voro kirsedrank och
mjöd.
—130727. Ridder st ad, Östergötlands historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
