Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Linköpings blodbad - Riksdagen i Norrköping 1604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
33*2 NYA TIDEN.
och mer ridderlig i sitt uppträdande, samt att han som segervinnare
visat mer mildhet mot dem, hvilka, från sin ståndpunkt sedt, handlat
efter hvad deras samvete bjöd dem, då de stodo bi sin konung, hvilken
de gifvit sin trohetsed.
För den kraftige och viljefasta hertigen fick emellertid all medkänsla,
såväl nu som vid många andra tillfällen, gifva vika för tanken på att
kunna fullfölja sin faders storverk för Sveriges framtida bästa.
I påfveväldet hade hertigen allt från sin barndomstid sett Sveriges
främsta och farligaste fiende. Och det gällde att stå emot den katolska
reaktionen och stadfästa fäderneslandets oberoende, hvartill kom befäs¬
tandet af det nationella konungadöme, som var den store konung Gustafs
verk. Utan nåd och barmhärtighet lät konung Karl IX hvarje hinder
härför skoningslöst brytas ned.
Riksdagen i Norrköping år 1601. Till den 6 februari detta år hade
hertigen sammankallat nämnda riksdag. Anledningen till riksdags¬
kallelsen angafs vara vissa stämp-
lingar, som året förut utbredt sig
i Västergötland. Hertigen ville
blifva befriad från det mödosamma
föreståndareämbetet och önskade,
att riksdagen antingen skulle upp¬
rätta enighet med konung Sigis¬
mund eller ock antaga dennes
broder Johan till konung, hvilken
senare hertigen i viss mån ville
bistå. Sigismund ville emellertid
ständerna icke kännas vid, och
hertig Johan ville för sin del icke
emottaga kronan, på grund af
flera af honom anförda skäl. Lan¬
dets tillstånd fordrade, sade han,
icke en yngling till konung utan en fullgod man. Han afsade sig därför
sin rätt till förmån för sin farbroder och ville lefva i lugn med det
honom vid Linköpings riksdag lämnade hertigdömet, en förläning, som
nu här ytterligare stadfästades genom beslut den 22 mars.
Ständerna hade häremot intet att invända utan tvärtom. Den 22
mars utkorades hertigen till Sveriges konung (fig. 200 o. 201) med nog¬
granna bestämmelser om arfsföljden. Därjämte stadgades, att de, som
satte sig emot detta beslut, skulle straffas såsom upproriske, t. o. m.
deras hustrur och barn, om de kunde bevisas haft kännedom om saken.
Vidare bestämdes, att barnen efter de i Linköping afrättade, liksom
icke heller barnen efter Hogenskild och Klas Bielke, skulle begagnas
till högre tjänster samt icke begåfvas med några gods, för så vidt de
icke genom särskild visad trohet gjorde sig däraf förtjänta. De skulle
icke heller få åtnjuta de titlar, med hvilka deras fäder blifvit benådade.
200. K. Karl IX:s sigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
