Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Under reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1600-TALET. 349
bortgifna godsen skulle återtagas. Det synes som om dessa hertigar
skulle haft rätt att bortgifva sina ärfda gårdar, och att några efterräk¬
ningar nu så långt efteråt icke skulle ifrågakommit, men konung Karl
genomdref sin vilja, oaktadt reduktionskommissionen ville från indrag¬
ning befria de gods, som voro bortgifna före 1622, det år då hertigen
-af Södermanland Karl Filip, konung Gustaf II Adolfs broder, aflidit.
Sådana gårdar hade emellertid redan därförut blifvit indragna. Herr-
säter i Värna socken af Bankekinds härad hade, för att anföra ett ex¬
empel, ärfts efter Johan Axelsson af hans dotter, drottning Gunilla
Bielke. Vid hennes död öfvergick gården i arf till hennes son hertig
Johan af Östergötland. Kort före är 1616 donerade han gården som
manslän till sitt råd, ståthållaren Erik Ulfsparre, som ärfdes vid dennes
död af sonen Jöran Ulfsparre. Denne senare dog 1656 utan söner. Ge¬
nom konung Karl XI:s bref af d. 16 okt. 1675 förklarades åtminstone
en del af Herrsäter hemfallen till kronan i brist af manliga arfvingar.
Ar 1683 sägas 2 mantal säteri tillhört släkten Sparre. I reduktions-
jordeboken omnämnes Herrsäter sasom xgammalt säteri men förbrutet»,
förlänadt till Jöran Ulfsparre men reduceradt, hvilket skall ha försig¬
gått 1684.
Det var ett stort antal gårdar, som i Östergötland utsattes för re¬
duktion. Ett flertal af dem blefvo anslagna till militieboställen.
Enligt 1680 års riksdagsbeslut skulle gåfvogods, som icke lämnade
sin innehafvare 600 dalers ränta icke reduceras, men ej heller detta beslut
respekterades, utan man skred mot senare delen af 1680-talet äfven
till indragning af dylika gårdar. För detta ändamål sändes till de olika
landskapen särskilda reduktionskommissarier, hvilka tillsammans med
landshöfding och två frälse bisittare skulle rannsaka om dylika gårdar
och antingen reducera dem direkt eller hemställa därom till konungen.
Att godtycklighet och maktfullkomlighet härvid ofta blefvo ledande vid
dessa åtgärder kan med skäl sägas. Mutor, släktskapsförhållanden och
dylikt kunde så mycket lättare göra sig gällande, som vädjan till van¬
lig domstol icke tilläts, och de verkställande endast hade att svara in¬
för konungen allena. Den reduktionskommissarie, som sändes till Öster¬
götland, var kammarrådet Anders Lindhjelin, en i reduktionshistorien
ofta omnämnd person.
Mot slutet af 1680-talet utsträcktes kronans rätt att lösa äfven från
kronan inköpta gods. Här hotades starkt det De Geerska Finspång,
som från kronan inköpts pä 1640-talet. En del hemman indrogos äfven,
och det sattes starkt i fraga att förvandla hufvudgården till regements-
chefsboställe. Med anledning af de stora kostnader, som blifvit nedlagda
a egendomen, samt det omöjliga att kunna skilja gård och bruk från
hvarandra gick detta emellertid icke i verkställighet, och år 1689 erhöll
assessor Louis de Geer kammarkollegii kontrakt på, att han och hans
efterkommande till evärdelig tid skulle äga och besitta godset mot en
årlig afrad af 600 daler silfvermynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
