Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Handel - Handtverk - Skråväsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDEN. 375
emellan Hamilton och Kurck, men om privilegiet beviljades, är obekant.
Nämnde Hamilton kunde emellertid icke gärna vara Skyttes ofvan-
nämnde svärfader, enär denne år 1(562 öfverflyttade till Irland, där han
blef kungligt råd.
Handtverken skulle i likhet med handeln endast höra städerna
till. Men såväl Gustaf Vasas förordningar härom som senare utkomna
blefvo långt ifrån följda. Under Gustaf II Adolfs tid anbefalldes, att
ingen så kallad gångande ämbetsman fick nalkas stad närmare än på
fyra mils afstånd (Norrk:s priv. 1620, punkt 29).
Handtverkarne voro allt efter sitt yrke indelade i »skrån», som i lik¬
het med handeln hade förordningar med stränga och noggranna tvångs¬
bestämmelser.
Under 1500-talet omtalas i Östergötland endast de nödvändigaste
handtverkarne, såsom skomakare, skräddare, smeder, tenngjutare, gryt-
gjutare, guldsmeder, sadelmakare och målare. Under loppet af 1600-ta-
let tillkommo bagare, bryggare, snickare, kanngjutare, sämskmakare och
möjligen andra.
På landsbygden synas endast skräddare och skomakare funnits. Dessa
måste erlägga en årlig afgift till den stad, under hvars rättighet de
voro inbegripna. Norrköping hade t. ex. år 1660 ett antal af 18 sock¬
nar jämte Vånga bergslag under sig med 24 skräddare och lika många
skomakare.
Skråväsendet och handtverkarnes förflyttande till städerna hade länge
varit den grund, på hvilken man sökte främja de svenska näringarne.
Näringsfriheten hade dock börjat att få sina förespråkare. Och det var
en östgöte, som här blef den banbrytande. Hans namn vJohan Klas¬
san Bising, prostson från Risinge socken, efter hvilken socken han tog
sitt namn, hvilket han fortfarande behöll vid sitt adlande. Född 1611,
var han en tid guvernör öfver den svenska kolonien i Nordamerika och
blef slutligen assessor i sjörätten. Han författade flera skrifter i eko¬
nomiska ämnen, framställande åsikter, som visa, att han i många hän¬
seenden stod före sin tid. Med skäl har han äfven blifvit kallad »stam¬
fader för läran om svenska näringsfriheten».
Redan under drottning Kristinas regering författade han ett större
arbete rörande handeln och näringarne. Som villkor för deras förkofran
fordrade han: l:o religionsfrihet, likväl inom vissa gränser; 2:o närings¬
frihet, så att en främmande mästare må obehindradt, utom eller inom
gillen, idka sitt handtverk och söka sitt bästa; 3:o upphäfvande af slutna
skrån — d. v. s. alla, som fullgjort fordringarne, skulle där få inträde —
eller slutna handelskompanier, ty »de äro landsens fördärf»; 4:o upphäf-
vandet af alla yrkesrättigheter, d. v. s. rättigheter, som gifvas åt vissa
personer, med uteslutande af andra. »Man må tvärtom låta», sade han,
samma slags handtverkare gärna sätta sig ned bredvid hvarandra, ty
dä får man både bättre vara och bättre köp.»
I allmänhet afstyrkte han att lägga hinder i vägen för handeln ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
