Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Olika samhällsklasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDEN. 413
sparre, Utter, Wachtmeister, Wennerstedt, Wrangel, Allongren, Arrhane
och Ödla m. fl.
Under många af dessa säterier hörde flera eller färre antal hemman eller
gårdar. Andra åter ägdes ensamt och gåfvo endast bärgning åt ägaren
och hans familj. Vid ett tillfälle befinnes en dylik egendomsägare till
riddarhuset anföra sin fattigdom som skäl för sin frånvaro från riksdagen.
Genom resolution af 1686 bestämdes att icke vidare fick »byggas* el¬
ler inrättas nya säterier, enär antalet dylika började blifva för stort.
Större delen af dessa egendomsägare voro emellertid äfven statens
tjänstemän, och om det bördiga Östergötland för många varit en loc¬
kande hemort, så var det dock andra dugande östgötar, som ville del¬
taga i statslifvet och därför slogo sig ned i Stockholm eller å andra
orter, dit de som ämbetsmän blefvo kallade. Under detta århundrade
tillkom äfven ett stort antal nya adliga släkter. Under en föregående
tid var det i all hufvudsak adelsmän, som fått en sådan uppfostran, att
de voro skickade att användas i rikets tjänst. Men med skolornas för¬
bättrande och gymnasiernas inrättande fick bildningen en större utbred¬
ning. En helt ny klass tillkom, som blef användbar att tjäna staten.
Många inom denna klass blefvo adlade. Af dessa må här nämnas öst¬
göten Erik Lindsköld, son af en smed i Skenninge, och som under
Karl XI:s regering framstod som en af landets mest begåfvade cch fram¬
stående personligheter. Han var bland annat landtmarskalk vid 1686
års riksdag. En annan var Nils Lilljeroth, prästson från Asby, som
steg upp till rikets högsta värdigheter, emottog rådsmanteln och liksom
Lindsköld slutligen bekom grefvetiteln. Vidare må nämnas Israel La-
gerfelt, domprostson från Linköping, som, efter att hafva afsagt sig den
plats som lektor i Linköping, till hvilken han blifvit utnämnd, tog an¬
ställning i riksarkivet, och som vidare genom sin ämbetsmannaskicklig-
het befordrades till vice hofrättspresident och slutligen till vice presi¬
dent i kommersekollegium. Därtill kommer Joel Gripenstjerna, präst¬
son från Klockrike, som icke blott var en dugande ämbetsman utan där¬
jämte en uppoffrande patriot. Genom sitt gifte och genom en klok för¬
valtning af sin förmögenhet blef han en af Sveriges främsta penninge-
inän, men på grund af reduktionen och andra vidriga omständigheter
dog han i fattigdom.
Äfven lärda män belönades med adelskap, bl. a. Johan Axehjelm,
känd fornforskare samt son af en handlande i Norrköping vid namn de
Gebern. Linköpingsbiskopen Samuel Enander adlades Gyllenadler. Äf¬
ven för militära förtjänster erhöllo flera östgötar adelskap, såsom den
tappre krigaren Alexander Hummerhjelm, som erhöll friherretitel, Ro¬
bert Douglas, som inflyttade vid 20 årsålder från Skottland till Sverige,
där han adlades och slutligen erhöll grefvetitel med Skenninge som
grefskap, m. fl.
Adelsmännen voro mycket mana om sina rättigheter. Uppträdandet
hos en del af dem var dock icke alltid såsom det borde vara. Egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
