Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Olika samhällsklasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 NYA TIDEN.
nytta, öfversitteri och en viss råhet gjorde sig understundom gällande.
Kusttjänsten försummades. Våldgästningar voro icke ovanliga. Att hos
handelsmännen taga varor på kredit och sedan betala med hugg och slag
förekom äfven.
Vid ett tillfälle omtalas, hurusom en komminister i Ledbergs socken
år 1674 klagade i domkapitlet öfver, att Gustaf Koskull, då e. o. banko¬
kommissarie, sedermera öfverste, hade i kyrkans kor öfverfallit honom
ined eder och förtretelseord.
Medlemmarne af den högre och den lägre adeln kommo icke öfver-
ens. Särskildt var det frågan om den enes eller andres rang, som ofta
gaf anledning till tvister.
Så omtalas i A. Fryxells Berättelser ur Sv. historien, att en ung
Douglas af Stjärnorpsläkten till följd af någon dylik tvist utmanade
den gamle härföraren Simon Helmfelt (f 1677).
— Jag ber herrarne förmana den unge gossen, yttrade H. till de
ombud, som kommo med utmaningen, att han håller sig stilla. Jag för
min del har så ofta slagits mot rikets fiender och har däraf så träl-
gångna händer, att jag i dem icke mer känner någon klåda.
För den unge D. blef detta svar naturligtvis en förödmjukelse. Helm¬
felt blef icke långt senare fältmarskalk, riksråd och friherre.
Att adeln ansåg sig förmer än andra klasser var ju icke underligt i
en tid, då den adliga husbonden på grund af gårdsrätten hade makt att
själf rannsaka och inom vissa bestämda gränser bestraffa en mängd för¬
brytelser, som blifvit begångna af hans folk eller på hans gård. Denna
gårdsrätt upphäfdes emellertid, då Karl XI blef myndig.
Om hvem, som skulle sitta främst vid gudstjänsten i kyrkan, uppstod
ofta tvister, men dylika tvister förekommo äfven inom de andra stånden.
De förmögnare af adeln undveko ofta att öfvervara den allmänna guds¬
tjänsten och hade i stället hvar och en sin huspredikant.
Krigsbefälet var en särskild samhällsklass, som tillkommit redan un¬
der förra delen af 1500-talet, och som äfven var representeradt vid riks-
dagarne. Vid slutet af 1500-talet omtalas vid några riksdagsbeslut t.
o. in. menige krigsfolket . Under 1600-talet synes det tillerkänts något
större befogenhet att vid riksmöten afgifva sitt votum. Men det blef
dock aldrig något eget stånd utan ansågs som ett bihang till adeln.
Särskildt i militära frågor inhämtades krigsbefälets mening, innan rid-
derskapet i dylika frågor beslutade. Ar 1664 bestämdes, att endast de
officerare, som tillhörde landtregementena och ordinarie nationalinilitien,
skulle äga representationsrätt. Från 1680 tillkom denna rätt endast öf¬
verste eller öfverstelöjtnant samt en kapten eller ryttmästare vid hvarje
regemente.
Äfven under 1700-talet samlades krigsbefälet, ehuru det icke om-
nämnes i 1726 års riksdagsordning. Fran år 1738 inkallades äfven re¬
presentanter för flottan men aldrig från de värfvade regementena. Sista
gängen krigsbefälet var inkalladt var till 1778 ars riksdag. Fran ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
