Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1600-TALET. 423
Linköpings konsistorieprotokoll lämna äfven åtskilliga uppgifter rö¬
rande lefnadssättet inom en del af Östergötlands prästerskap under 1600-
talet. Efter J. I. Håhls herdaminne omtalas här ett och annat. Man
bör dock icke förglömma, att hvad som här anföres, visserligen är beteck¬
nande för tiden, men att dylikt, som här berättas, hörde till undantagen.
En kyrkoherde i Konungsund hade år 1640 blifvit inkallad till dom¬
kapitlet, men i stället för att infinna sig där satt han i staden flere
dagar å rad och drack till långt på nätterna. Sedan han många gån¬
ger blifvit kallad af pedellen, måste han »öfverst drucken gå in i cu-
stodiam». För detta blef han »priverat officio». Anklagades i öfrigt att
hafva »skamligen burit sig åt med en hustru i Rogberga, hafva skällt barbe-
raren Henriks hustru för en h ..., ridit galen i Skenninge, burit sig ohöfligt
ät med herr Anders hustru i Kallerstad, gjort hemgång» m. m.
I juli år 1652 anklagades samma kyrkoherde för att hans hustru be¬
gagnat dopfunten att koka svärta i och att hon tagit bort en del af
mässesäcken, att nämnde kyrkoherde utsatt kyrkans psalmbok för bränn¬
vin, försummat predikan, varit drucken i kyrkan, vid ett gästabud skällt
som en hund, p ... t på Kirstin i Grimmeby, strukit gamla prästfrun
om munnen med sin spott, kysst sin hund, vanhäfdat prästgården, sålt
bort höet, bränt upp båsbalkarna samt genom en stambok ljugit till¬
hopa 538 daler. Församlingen anhöll att blifva kvitt denne sin pastor.
Domkapitlet resolverade, att »saken skall ännu hänga till en tid, efter
det icke så snart kan slutas». Emellertid blef kyrkoherden afsatt den
19 januari 1653.
Några månader senare anklagades han för att vanvördigt hafva
skickat sig emot biskopen och »cumulerade sin blasphemia emot Gud
publice inför consistorio», sägande: »ja, jag säger ännu: Deus et Deus
essentialiter, han är ock en björn, lejon, parder etc.» Bad konsistorium
honom med »sycophantiis och sophismatibus hafva fördrag och gå sin
kos», hvarjämte beslutades, »att han aldrig mer skulle komma till gället
igen utan akterna från topp till tå sändas till tinget». Detta oaktadt
betygade både han och hans hustru »med svordomar och förbannelser,
att de icke skulle gå från gället med lifvet».
Ar 1635 omtalas i konsist. prot., att det »kom bref från Hällestad, i
hvilket en mag. Botvid begärdes till kyrkoherde, efter som han varit ogift
och kunde försörja den fattiga änkan med sina små barn, dem de åstun-
dade blifva behållna vid gället». Han erhöll äfven tjänsten.
Följande år läses i samma protokoll: »Förliktes mag. Botvid och
hans komminister Måns sålunda: 1. Den senare skulle hålla den förre
i ära, 2. Måns intet företaga i socknen utan pastors ja och samtycke,
3. pastor behålla hyttorna, 4. Måns afstå med allt buller, 5. pastor gifva
Måns i kaplanlön femton daler godt mynt och tre tunnor säd. Summa:
pastor och Måns skola hålla sig kristligen och väl å båda sidor. Hvil-
kendera parten, som afbryter, skall böta tvä par oxar till domkapitlet
och ett par till sockenkyrkan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
