Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Axel Lillie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1600-TALET. 427
mera alltid begagna träben. Detta hindrade honom dock icke att fort-
. farande deltaga i de tyska krigstågen.
Vid ett annat tillfälle några år senare träffades detta träben af en kula.
— Det var väl, sade då Lillie leende, det andra benet, du menade.
Ar 1635 förde Lennart Torstensson och Lillie de i Preussen förlagda
trupperna från Danzig till Pommern samt hade då vid Wollin att ut¬
stå ett anfall af den kejserlige fältherren Marazini. I slaget vid Leip¬
zig 1642 förde L. andra liniens midt. Det var här en för svenskarne
dyrköpt seger, och flere af det högre befälet föllo eller blefvo sårade.
L. synes vid detta tillfälle sluppit oskadd undan. Ar 1645 finna vi ho¬
nom, tillsammans med Königsmark, härjande draga fram i Sachsen ända
till portarne af Dresden, o. s. v.
Då L. nu emellertid efter lång tids bortovaro i början af 1650-talet
återkom till fäderneslandet, synas hans släktingar slagit under sig en
del af hans arfvegods. Han anhöll då hos drottning Kristina, att hon,
som hade högsta domsrätt, skulle anbefalla Göta hofrätt att upptaga
dessa hans saker till bepröfvande, enär hofrätten därförutan måhända
skulle, ursäktande, dem icke upptaga, enär »saken synes vara något
gammal».
Som skäl för sin anhållan anförde han, hurusom hans fader i hans
späda år blifvit dödad vid Kerkholm 1605 samt huru han därefter i
unga år kommit först i Gustaf II Adolfs och sedermera i drottningens
och fäderneslandets tjänst och huru han, sedan han kommit till myn¬
diga år, merendels stadigt varit utomlands i öfver trettio år, så att han
icke haft någon tid att sköta sina egna angelägenheter förrän efter
sin hemkomst. Och nu hade han funnit, huru det af en del af hans
anförvanter och af dem, som enligt lag skulle varit hans målsmän och
närmaste släkt, honom vore för när skedt, samt att ingen låtit sig
vårda om hans bästa eller välfärd, utan gjort som de själfva behagat.
Denna hans anhållan blef på anförda skäl af drottningen bifallen.
L. ingick då till hofrätten med klagomål, till en del anförande hvad
han andragit i sin skrift till drottningen samt därtill, huru han under
den förflutna tiden erhållit något arf särskildt efter sin farfaders broder
Erik Jönsson Lillie (ståth. på Vadstena slott), där hans medarfvingar
gjort honom orätt med hans sätesgård Löfstad, i hvilket afseende han
blifvit vanlottad. Som han då — arfskiftet var år 1611 — var ung
och i omyndiga år samt därefter kommit utomlands, hade han icke
förrän nu på sista tiden fått kunskap om Löfstad. Saken androgs där¬
för nu hos hofrätten, för att hans »rätt måtte de andra medarfvingarnes
lotter jämföras och efter lag jämkas».
Särskildt vänder han sig till öfversten Peder Larsson Rääfs fru,
Anna Axelsdotter Lillie, hvilken såväl som de andra arfvingarne »njutit
i så många år fullt vederlag för de 20 tunnor spannmål, som Löfstad
är för högt lagdt». Han anhaller vidare, att Peder Rääf, hans fru och
deras son Axel Rääf för detta skulle hålla honom skadelös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
