Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Axel Lillie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428 NYA TIDEN.
I en annan skrifvelse till hofrätten, dat. Löfstad år 1653, vände sig
Lillie med sin stämning särskildt mot nämnde Peder Rääf och hans fru
»som detta bytet såsom förmyndare å mina vägnar drifvit hafva och
sedan deras son välb. Axel Rääf, som deras arfvinge är», och må Axel
Rääf sedan tilltala medarfvingarne, »om han det gitter».
I denna sistnämnda skrifvelse omtalas äfven ett annat arfskifte efter
Lillies moders farbroder Peder Bagge på Söderby (nu Sörby i örtomta
socken), och hade han där »ingen annan att tilltala än fru Karin Bag¬
ges barnbarn Anders Stråle på Skälsnäs och. dennes syskon och svågrar
Göstaf Loo, Lars Eenhörning och hans bröder samt Magnus Stråle och
Per Ulfsax». Beder därför, att »medelst den k. hofrättens rättrådiga
utslag till sin rätt förhjälpas».
Icke långt därefter måste Lillie emellertid ånyo ut i rikets tjänst,
hvadan dessa processer tillsvidare uppskötos. Han blef nämligen 1655
guvernör i Halland. I denna sin tjänst fick han 1658 emottaga Ble¬
kinge under svensk lydnad. I Halland trifdes han dock icke utan ville
hellre vistas vid Löfstad och i Östergötland sköta sina affärer och arfs-
tvister.
Ännu år 1660 finna vi honom i arfstvist med Bengt Bagge till Berga.
Är 1656, då ett anfall af danskarne befarades, fick L. befallning att
resa ner till Halland, men ville då till följd af sjuklighet i sitt ställe
sända en annan. Han fick emellertid till svar, att han måste dit, äfven
om han skulle låta bära sig dit på bår. Lillie reste det oaktadt icke.
Han hotades nu med afsättning. Först då begaf han sig af. Emel¬
lertid utnämndes en annan guvernör. Lillie utnämndes i stället till
fältmarskalk. Konungen ville icke stöta sig med honom, enär han stod
i en låneskuld till honom på öfver 70,000 rdr.
Är 1660 blef L. medlem af den nya reduktionskommissionen. Den
sista beställning, han erhöll i statens tjänst, var, då han 1661 blef ge¬
neralguvernör i Livland. Han synes dock fortfarande vistats på Löf¬
stad, där han afled i december 1662.
Till sina arfstvister och processer hade Lillie nog, åtminstone delvis,
full befogenhet. Han var dock den, som alltid främst såg sitt eget
bästa till godo. Så skall han t. ex. vid Wtirzburgs eröfring för
egen del tagit icke mindre än 80,000 riksdaler. Löfstad bebyggdes äf¬
ven af honom med medel, tagna i tyska kriget. Men det var ju så
tidens sed.
Lillie var en rik man. En del hade han bekommit genom arf. En
del förvärfvade han själf. Drottning Kristinas slösande frikostighet
med statens domäner kom dessutom Lillie till del. Så erhöll han 1651
gåfvobref på en tomt vid Xorrmalmstorg i Stockholm, på gods i Öster¬
götland och Småland samt på Linköpings kungsladugård och 1653 på
ytterligare åtskilliga lägenheter i Östergötland. Som friherrskap erhöll
han 1651 Kvdes i Kexholms län och som grefskap 1652 några gårdar
vid Laholm i Halland, benämnda Lillienborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
