Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Ryssarnes härjningar 1719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 NYA TIDEN.
Norrköping af höga öfverheten bekom samt att riket kort därefter
fick fred, »hvilket gjorde, att vi alla snart sagdt så mycket gladde oss
åt denna stadens öfverblifna stoft och aska, som man för någon tid
fägnade sig öfver dess fägring». Då stadens invånare skonades till lif
och lem, glömde man »nästan att gifva akt på hus och egendoms osälla
öde. Framförallt var den häpenhet, räddhåga och rådlöshet hos ett vid
slik hastigt påkommen nöd ovant folk orsak till, att man icke kunde
hafva sinne eller tankar för den förestående olyckan och observera, huru
allt då tillgick eller huru densamma började och vann sin fortgång eller
nådde till sin högstbeklagliga ända.» Som ett skäl, for att en nog¬
grann berättelse ej nu kunde gifvas till den skedda olyckan, anföres
vidare den förskräckelse, som fattade krono- och civilbetjänter med ett
i krigssaker oerfaret borgerskap och en hop värnlösa manufakturister.
då de sågo fienden nalkas. Därefter säger sig borgmästare och råd »referera
så mycket man nu så långt efteråt af ett slikt förvirradt oväsende kan
påminna sig, alldenstund alla akta och dokumenter, som kunde tjäna
till upplysning, härvid äro med staden förgångne». Och korresponden¬
sen emellan provinsens landshöfding och magistraten i detta ärende dä-
rer bäst kunnat ses af landskansliets akter».
Till en början säger sig borgmästare och råd hafva tröstat sig med,
att fienden »omöjligen i rikets dåvarande tillstånd» skulle våga sig till
Norrköping, dit han hade att passera ett sju mil långt inlopp. Icke
dess mindre affärdades ett särskildt bud med bref om tillståndet till
landshöfdingen, som då vistades vid Medevi hälsobrunn, hvarjämte an¬
hölls om, att landshöfdingen ville draga försorg om stadens konserva-
tion. Härpå svarades, »om man sig rätt erinra kan», att Hennes K.
Maj:t befallt, att invånarne vid skärgårdarna skulle förmanas föra sin
boskap upp i landet, emedan anstalt var gjord, att krigsfolk skulle
komma till stadens betäckning om fara tillstundade. Borgmästare och råd
öfversågo då stadens manskap samt ordnade sig att emottaga krigsfolk.
Vidare antogs en vaksam och färm skeppare, som skulle kryssa i in¬
loppet med en lätt och god jakt och fyra mans besättning m. m. Den
22 juli började denne därmed och afgaf alla dagar omständliga rap¬
porter till de af landshöfdingen vid stranden utsatta posterna, hvilka
rapporter därefter med kurirer befordrades till staden.
Den 24 ankom landshöfdingen till staden. Då afsändes två borgare
landvägen till Nyköping för att efterhöra, om där var något bekant
om fienden. Följande dag sammanträdde landshöfdingen med magistra¬
ten och borgerskapet för att rådslä. Härunder återkommo Nyköpings-
kurirerna och berättade, att de sett fienden landstiga utanför denna stad
och vändt sig mot staden. Detta meddelande åstadkom mycken oro, da
ännu ej mer manskap ankommit än överstelöjtnant Taube och kapten
Wennerstedt med ett litet antal lifdragoner samt en obetydlig del detta
år af provinsens infanteriregemente hemmavarande soldater jämte några
från Danmark hemkomna krigsfångar, hvilka landshöfdingen beordrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
