Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Ryssarnes härjningar 1719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1700-TALET. 441
stadens borgerskap nästan blifvit bragt till en förtviflad harm öfver de
olyckligt fogade försvarsanstalterna.
Den 28, klockan 4 om morgonen, kom borgarerytteriet i största oord¬
ning inflyktande till staden med den förfärliga tidningen, att fienden
var på Butängen. Den raske general Urbanowitz gjorde de flyende i
ögonblicket sällskap ända till sätesgården Klinga, hvarest man ej utan
möda kunde försäkra honom, att detta blott varit ett blindt alarm,
tillställdt vid Ståthöga af Hans Bute, som slagit vad, att han skulle
bortskrämma hela försvarsstyrkan från staden. Denne putsmakare, som
skulle gripas och efter generalens ord arkebuseras på Saltängstorget,
togs i försvar af den allmoge, som uppehöll sig mellan Eneby kyrka
och staden.
Generalen ryckte åter in genom Västertull, sedan han bortsändt sitt
bagage genom en af Dyringens dragoner med denna utlåtelse: »Tag
denna pollett, lämna den tillika med mina saker på Ekenäs herrgård
i örtomta socken. Jag tror dock, att där finnes pollett redan.»1
Middagen började allmogen blifva orolig och bullersam både utom
och inom staden. Några bofvar hade för att göra den bekymmerfulla
ställningen ännu värre utspridt det falska ryktet, att justitieborgmästa-
ren Jakob Ekebom gifvit alla utan undantag tillstånd att uppbryta hu¬
sen och taga alla de matvaror, som kunde finnas. Saken gick ock på
några timmar för sig. De hus, som redan öfvergifvits, blefvo tota-
liter spolierade på allt, som ej hunnit undangömmas. Handelsmännens
boddörrar med därtill af stockar inrättade instrumenter och deras kvar-
lämnade varor blefvo borttagna. I synnerhet utmärkte sig generalens
folk i detta barbariska uppförande. De af invånarne, som ej bortfört
sin egendom före böndernas ankomst, måste under själfva transporten
lämna alltsammans i deras rofgiriga händer.
Klockan 4 e. m. ankom landshöfding Bonde till allmogen, som då
till flera 1000:de man hade samlat sig utom norrtull. General Urba¬
nowitz hade med honom ett kort samtal, hvarefter båda herrarne åt¬
skildes. Innan landsherren afreste från bönderna, höll han detta korta
men märkliga tal: »Kommer ingen fiende i morgon, så kunnen hvar
och en i stillhet gå hem till sitt. Men i annat fall vakter Eder noga,
ty ryssarne äro många.»
Man har ock velat försäkra, att då landshöfdingen en stund därefter
vid Klinga mötte några 100:de bönder från Skärkind, Törnevalla och
1 Ekenäs ägdes vid denna tid af den i det politiska lifvet lifligt deltagande Manrits
Wellingk. »Man har försäkrat», skrifver Sundelius, »att Ycdels år före denna rysvärda
händelse pä vissa ställen i orterna blifvit kringdelade ett slags rnnda mässingspolletter, i
lika storlek med en svensk riksdaler, stämplade med tsarens namn och ordet Frikänd pä
ryska. Sanning är åtminstone det, att vissa gärdar blefvo skonade af fienden, som likväl
ströfvade och brände nära omkring.» Så vet man, andra exempel att förtiga, attSandemars
gärd i Stockholms skärgård blef helt och hållet skonad, oaktadt ryssarne i hundratal voro
nppe här ända vid ladagården. Sandemar ägdes vid denna tid af Gabriel Falkenberg, som
var gift med Beata Margareta Douglas, som åter var syster till Gustaf Otto Douglas. Be¬
tecknande är äfven, att Sandemar blef en anhaltstation för ryssarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
