- Project Runeberg -  Östergötland / I. Östergötlands historia från äldsta intill nuvarande tid /
442

(1914-1920) [MARC] Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Ryssarnes härjningar 1719

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

442 NYA TIDEN.
östra Skrukeby socknar, försedda med löfskäror på stänger, vargpikar,
bössor och pistoler, har han befallt dem vända åter, emedan ingen syn¬
nerligen fara vore att frukta för staden eller den öfriga orten.
För sanningen häraf ansvarar jag icke, fortsätter Sundelius, ehuru
en allmän sägen bland dessa socknars allmoge än i dag tyckes vilja
konfirmera den.1
Några af Dyringens officerare ingingo härunder det ackord med en
del af borgerskapet, att de skulle erhålla 50 procent af alla de varor,
som kunde konserveras, antingen staden blef ruinerad eller icke.
Denna dag fjäsades mycket med styckens tillagande. Hjul togos
hos hvem som helst, öch lavetter gjordes i hast af snickaren Lindman
och dess gesäller. Dessa stycken, fyra till antalet, stodo i flera år på
Saltängstorget, orörda både af svenskar och ryssar. Om aftonen började
eldar synas öfver allt i skärgårdarna.
Vakter, som skulle hålla bönderna ur staden, kommenderades väl då
för tullportarna, men dessa tusentals bönder inströmmade dock under skrik.
Hela denna afton trakterade borgerskapet med brännvin, tobak, vin,
kött och bröd. Särskilda bord anordnades härför på Gamla och Tyska
torgen. Likörer utdelades till sådant öfverflöd, att en nästan total ur¬
sinnighet röjdes i staden med skrålande o. s. v.
Den 29 syntes fiendens eldar på en knapp mils afstånd från staden.
Hela denna dag rekognoserade generalen omkring Abytrakten. Vid sin
hemkomst om aftonen befallde han justitieborgmästaren att låta sätta sta¬
den i brand, emedan ingen utväg till beskydd sågs honom möjlig.
Denna proposition kungjordes borgerskapet, som på Tyska torget stod i
gevär. Ingen ville hörsamma denna order, utan försäkrades allmänt
att med lif och blod försvara staden, om generalen och allmogen med
trohet ville lämna dem biträde.
Om aftonen samma dag trakterades lika öfverflödigt som den för¬
lidna, hvilket ej kunde åstadkomma annat än buller, oreda och stri¬
dighet. Omkring klockan sex på aftonen kungjordes under trumslag, att
alla kvinnor, ålderstigna och barn skulle begifva sig ur staden.
Kapten Siverts’ borgarkompani och det öfriga krigsfolket samt en
liten del af allmogen uppställdes nu på Saltängstorget för att mottaga
fiendens ankomst. En häftig dispyt uppkom dem emellan om genera-
1 I en not tillägger Sundelius följande: Min morfader Olof Hjelm, inspektor pä Grens-
holmen i Östergötland och Ö. Skrukeby socken, född 1698, berättade, som jag klart ännu
minnes, för sina vänner år 1789, att han, försedd med en slipad vargpik, en pistol och am¬
munition i sällskap med 300 bönder af en välklädd ridande herre, som bröt på ett främ¬
mande språk, vid säteriet Norsholm i Kimstad s:n d. 28 juli anbefalldes, att med de öf¬
riga vända tillbaka, emedan ingen fiende vore att vänta, hvarigenom de så intogos af glädje,
att de sköto några fröjdcskott och gingo hem. Men den därpå följande 30 juli blef hau
tillika med några andra, som skuro korn på Halleby gärde i Skärkinds s:n, varse en svart
rök, som häfligt uppsteg åt denna trakt, hvaraf de kunde sluta, att staden då redan var
itänd. Herrn på gården yttrade sig nog underligt för arbetsfolket och, som det syntes, täm¬
ligen medveten om denna förfärliga händelse: »Nu lärer Douglas gifvaNorrköpingsboma eld
på pipan.» Här nedtryckte gubben Hjelm sina karolinska ögonbryn, stötte några gånger sin
krycka i golfvet och med sitt vanliga ordspråk sade: »Den tiden voro många svenska her¬
rar stora skurkar. Ja, min själ och Gud voro de skurkar mot sitt eget fosterland».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:14:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ridoster/1/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free