Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Ryssarnes härjningar 1719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDBR 1700-TALET. 445
Utan god och kunnig lots skulle ej fienden gärna vågat gå genom
den krångliga skärgården, som ej sällan fordrar våra infödda sjömäns
sorgfälliga uppmärksamhet och omtanka. Härtill behöfvas penningar
och förräderi. Tsaren kunde prestera det förra och en svensk man det
senare. För 12,000 rubel åtog sig general Gustaf Douglas1 att inlotsa
ryssame till Norrköping. Yid denna expedition nyttjade han tvenne
svenska lotsar och förut nämnde Sven i Tomta, hvilken sistnämnde på
Saltängsberget skulle gifva tecken till landstigning (se not sid. 443).
Yid Hömingsholm i Södermanland talade Douglas med tjänstfolket.
En gammal lakej, Peter Ljung, som kände D. på grund af att han
några år förut sett honom ganska ofta på stället,2 knäföll och bad un¬
der tårar, att han måtte utverka slottets och kyrkans försköning. Se¬
dan Douglas efterfrågat herrskapets vistelse, blef svaret, att man hade
befallning skona kyrkan, men de barbariska ryssarne togo halmen af
ladugårdstaken och tände därmed hela gården, som tillika med slottet
och kyrkan lades i aska.
Sundelius talar vidare om, huru Skenäs’ och Säterssunda skansar,
»Norrköpings enda befästade orter», i april 1719 raserades, oaktadt man
redan därförut talat om ryssarnes möjliga hitkomst, äfvensom om andra
ofördelaktiga åtgärder för försvarsförmågan.3
1 Denne Gustaf Otto Douglas, infödd östgöte, hade &r 1717 blifvit ryBk generalguvernör
i det af ryssarne under åtta års tid besittningstagna Finland, hvilket land nnder detta krig
fick lida oerhördt. Under de tvenne åren närmast före freden i Nystad 1721 hade denne
Donglas, som historieforskaren L. Stavenow skrifver, »skyndat att ytterligare utpressa en
blodiskatt af 2,000 man, hvilka fördes till södra Ryssland och därefter till Persien, där de
flesta funno döden i rysk tjänst». Af de tusentals män, kvinnor och barn, som släpats
bort till det inre af Ryssland under de ryska plnndringstågen, återsågo endast obetydliga
rester fosterjorden.
* Hörningsholm liksom det förut omnämnda Sandemar och Ekenäs ägdes vid denna tid af
släktingar till Douglas.
* I här ofvan anförda berättelse har endast blifvit upptaget det, som framhåller hand¬
lingens gång vid detta tillfälle. I det arbete, som jag utgaf öfver Östergötland åren 1875
—1879, använde jag* som beskrifning af dessa ryssarnes härjningar i Norrköping år 1719
en handling, som angafs vara egenhändigt upptecknad af d:r M. G. von Block. Redan kort
efter, sedan detta mitt arbete var utgifvet, fick jag emellertid anledning misstänka, att det
icke stod rätt till med den då använda handlingen. Detta har äfven sedermera blifvit be¬
styrkt. De båda handlingarna, den då använda och den nu här anförda, öfverensstämma i
hufvudsak och på det hela taget med hvarandra utom i ett fall. Den af mig i mitt äldre
arbete begagnade handlingen säger nämligen, att Douglas icke var ryssarne behjälplig
vid Norrköpings sköflande, en uppgift, jag dock redan då bestridde. All anledning finnes
att antaga, att denna handling tillkommit som en motvikt mot den af Sundelius anförda
berättelsen. Skribenten af densamma har för öfrigt själf dragit försorg om att klargöra, att
d:r von Block icke skrifvit denna berättelse. Upprepade gånger talar nämligen skribenten
i sitt eget namn, begagnande ordet jag, men vid ett tillfälle glömmer han sig och säger:
>om allt detta lär phalzgrefvinnan, herr lagman Kiel, herr doktor Block och andra veta att
fullkomligt berätta». Det är tydligt, att om d:r von Block varit förf. eller skribent af
denna handling, skulle han icke anfört sig själf som vittne för sanningsenligheten af sin
utsago. I ett arbete om dessa ryssarnes härjningar af förut omnämnde J. Hulting angifves,
att D. icke varit med ryssarne. Som skäl härför hänvisar H. till Svenska Adelns ättar-
taflor af G. Anrep, där det framgår, att Douglas vid tiden för ryssarnes härjningar härstädes
satt häktad i Petersburg för mord å en rysk ämbetsman, hvilket han begått påskdagen 1719
i sitt eget hem i Åbo. Först mot 1719 års slut skall han ha återfått friheten. Det är
klart, att Anreps uppgift icke kan vara ett skäl för, att Douglas icko varit med. Tvärtom,
då ryssame af så svår anledning hade D. i sitt våld, var det så mycket lättare för dem att
förmå honom vara dem behjälplig. Berättelsen om Douglas* förräderi mot sitt fädernesland
och sin fosterbygd är icke, som sistnämnde författare angifver, en sägni. Uppgiften är,
som framgår af ofvanstående, grundad på samtida anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
