Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Konst - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1700-TALET. 469
lig samt var i början af 1600-talet »prydligt skulpterad» af Påfvel
snickare.
Kyrkan. Oerhördt stränga föreskrifter hade under senare delen af
1600-talet kommit till stånd för att upprätthålla gudstjänstens helgd och
den rätta tron. Att till det yttre fullfölja föreskrifterna för gudstjän¬
sten och hos människorna inprägla lärosatserna blef hufvudsaken.
Den inverkan, dessa lärosatser hade på sinne och lefverne, var en
bisak.
Den, som utan bättring länge förde ett ogudaktigt lefverne eller den,
som vrängde eller orätt tolkade bibelns ord, kunde landsförvisas. Adelns
enskilda gudstjänster sågos icke gärna. Att under gudstjänsttid vara
ute på gatorna var förbjudet. Förutom läkare och präster, som voro i
tjänstgöring, blefvo alla andra sålunda utevarande gripna och bötfällda.
Tukthusstraff och t. o. m. bortskärandet af en del af tungan kunde
ådömas som straff for försummelse i afseende å gudstjänsten. Arbete
eller nöjen voro förbjudna å söndagarne o. s. v.
Det är tydligt, att dylikt skulle väcka ond blod icke minst hos dem,
som själfva kunde inhämta och förstå bibelns ord och mening, samt
alstra ovilja mot ett dylikt kyrkans tryck.
Pietismen eller fromhetskänslan, som vid sin första framkomst i
främsta rummet sökte att arbeta för sinnets, gärningarnas och lefver-
nets rätta och goda beskaffenhet, men som småningom öfvergick till
svärmeri, hade redan mot slutet af 1600-talet börjat att tränga sig fram
till vårt land. Här fick denna rörelse emellertid många motståndare.
Konung Karl XII uppdrog också år 1705 åt biskopen i Linköping, Ha¬
kvin Spegel, att förskaffa sig kännedom om lämpliga åtgärder fördetta
svärmeris hämmande, och år 1706 påbjöds straff för dessa »svärmeandar»,
som med fördömliga biläror sökte »undergräfva grundvalen af den evan¬
geliska läran». Svärmeriet gick efter hand i flere afseenden till öfver-
drift, och följden blef, att 1726 förbjöds vid straff all sammankomst i
enskilda hus i och för gudstjänst, husandakten dock däri icke inbe
gripen.
Sistnämnda år kora en ny rörelse till stånd, hvilken i sin mån bi¬
drog att undanskjuta pietismen. Till Sverige ankom då en tysk lärd,
J. K. Dippel, som icke erkände det skrifna Guds ords vittnesbörd utan
i dess ställe ett hos »människan inneboende gudomligt ljus», hvarige-
nom skriften först kunde rätt förstås o. s. v.
Östergötland synes föga blifvit berördt af denna religiösa yttring. 1
Linköping bodde likväl den som dippelian bekante handlanden And. Alm¬
qvist, som här äfven hade meningsfränder. En af dessa var en slak¬
taremästare Granbäck samt en hos honom under flera år boende stu¬
dent, Olof Ekeroth, som då han afled i Linköping 1759 förorsakade åt¬
skilligt besvär, enär konsistorium hade svårt att afgöra, hvad som skulle
göras med hans lik, då han varit en uppenbar affålling från svenska
kyrkans tro. På 18 år hade han icke begagnat nattvarden. Under sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
