Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470 NYA TIDEN.
sista sjukdom undfick han icke heller densamma. Granbäck ansåg det
onödigt att tala vid honom därom. E. var kyrkoherdeson från Svin¬
stad. I Norrköping hade Almqvist en trosförvant i handlanden Blae-
sing, och år 1765 omtalas, att dessa fortfarande underhöllo förbindelse
med Almqvists »plantation» på Yärmdö, ehuru de icke vidare ansågos
värfva några anhängare, sedan Granbäck och Ekeroth aflidit.
En annap dippelian var auskultanten Hans Svanhals, boende i Ydre
härad, hvilken blef anklagad för sina religiösa villomeningar. S. hade
författat en grafskrift öfver en 21-årig dotter till amiralitetskapten G.
Ahlfort å Liljeholmen, hvilken skrift ansågs anstötlig. S. inkallades
äfven till domkapitlet i Linköping i december 1762 för att stå till an¬
svar, men infann sig icke utan svarade skriftligen. Efter ny stämning
infann han sig emellertid i februari 1763. I fyra dagar från kl. 9 f. m.
och sista dagen ända till kl. 5 e. m. erhöll han af konsistorii ordfö¬
rande, biskop Petrus Filenius, bevekliga föreställningar att frånträda
sina meningar, hvilka utgjorde en oredig blandning af Dippels satser
med mystik af Paracelsus och Hermes Trismegistus. Han kunde lik¬
väl icke förmås erkänna deras grundlöshet eller gifva ett enda bestäm¬
mande svar å biskopens frågor angående hans tro om treenigheten,
Guds sons människoblifvande och arfsyndens fortfarande. Enligt egen
utsago sedermera gjorde han »de högvördiga fäderna sådant bry, att
svetten flöt af deras ansikten».
Saken hänsköts till världslig domstol men var oafgjord vid Svanhals*
död 1774. Icke dess mindre bestämdes af häradsrätten, att han skulle
begrafvas i stillhet utan begagnande af likbön.
I öfrigt synes man inom provinsen lefvat i gammal tro utan vidare
beräkningar eller betraktelser i religiöst hänseende. Gudstjänsten i
kyrkorna bevistades i allmänhet regelmässigt och efter gammal vana.
Det hände ofta, att de gamla somnade i kyrkan under de långa guds¬
tjänsterna. Kyrkoväktaren var därför försedd med väckarstaf, hvilken
han förde fram i kyrkbänken till den sofvande och gaf honom en stöt,
så att han skulle vakna. Kyrkvaktaren kallades därför i dagligt tal
»kyrkstöten». En typisk dylik staf finnes i Östergötlands Museum.
Den består af en mycket lång målad stång, i ändan försedd med en
bjällra samt i öfrigt med lämpliga inskriptioner.
Som bevis för att fritänkeriet skulle börjat insmyga sig bland pro¬
vinsens studerande ungdom har blifvit anfördt, att en ung präst, ma¬
gister Johan Astrand, kyrkoherdeson från Gårdeby, skulle i sina aka¬
demiska disputationer uttalat åsikter, som voro vådliga för den evange¬
liska läran. Fadern hade hos Linköpings domkapitel begärt att få sin
son till tjänstebiträde, men denna begäran tillmötesgicks icke på grund
af nämnda disputationer. Öfver denna vägran besvärade sig då fadern
år 1778 hos k. m:t. Emellertid afled fadern, och sonen, som blifvit tra¬
kasserad, särskildt af biskop Filenius, fann sig föranlåten att skriftligen
återkalla sina förmenta villfarelser. Men så kom Gustaf III:s (fig. 233)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
