Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Bergsbruk - Handel - Fabriker och handtverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1700-TALET. 479
betades med all ifver, så att tillverkningen, som år 1768 uppgick till endast
100 skepp., åren 1776, 1777 och 1778 steg till öfver 740 skepp. År 1779
erhöllos ytterligare privilegier.
Krigsrådet Johan Adelsvärd, som år 1762 inköpt 50 aktier, ägde
1777 ett antal af 80 samt inköpte kort därefter de återstående och blef
därmed ensam ägare af det hela.
Från 1765, året för koppartillverkningens återupptagande, och t. o. m.
år 1799 tillverkades 81,149 centner 92 skålpund koppar eller i medeltal
2,318,57 centner.
Handeln. Äfven Sveriges handel hade lidit af de långvariga krigen,
men tack vare de styrandes åtgärder blef densamma betydligt upp¬
hjälpt, om ock därtill fordrades lång tid. Ty det var icke blott följ¬
derna af kriget utan äfven de tryckande reglementariska föreskrifterna,
som för handeln medförde ett svårt förfall och en verklig nöd.
Norrköping var nu Östergötlands förnämsta handelsstad. Det hade
gått så långt med Söderköpings förfall i detta afseende, att Norrköping
vid 1731 års riksdag sökte få Söderköping sig tillerkänd som maDufak-
tnrplats. I midten af 1700-talet bestod införseln till Söderköping egent¬
ligen endast i sill, salt och torr fisk samt utförseln af bräder, tjära och
obetydligt järn.
I Norrköping synes som handeln förut varit lifligare, enär år 1760
säges, att »handelsrörelsen i Norrköping är ännu i tämligen godt stånd».
Borgerskapets skepp och fartyg besökte vid nyssnämnda tid såväl Me-
delhafvet som Spanska-, Nord- och Östersjöarna. Utskeppade varor voro
järn, mässingstråd, spik, plankor, bräder, tjära och beck m. m. Till
Stockholm sändes socker, spannmål och mjöl i ansenlig mängd. Inkom¬
mande varor voro utrikes ifrån salt, vin, råsocker, tobak, ull, färgstof¬
ter, lin, hampa, sill, torkad fisk och galmeja m. fl. nödvändighetsvaror.
Vid slutet af århundradet talas om stadens »vidsträckta handel» på Me-
delhafvet, Spanien, Portugal, Frankrike, England, Holland, Hamburg,
Norge, Danmark och de vid Östersjön belägna hamnarna. Förutom nyss¬
nämnda utskeppade varor nämnas nu ytterligare kanoner och gryn. Af
införda varor nämnas ytterligare bly, pälsverk och i missväxtår spann¬
mål. I Marstrandsskären hade en del af stadens handlande anlagt sal-
terier. Därifrån försågs hela provinsen jämte närgränsande orter med
sill. Från 1797 började emellertid det Bohuslänska sillfisket slå fel och
upphörde snart alldeles.
Fabriker och handtverk voro äfven vid Karl XILs död i fullkom¬
ligt förfall. Äfven här ingrepo de styrande för att understödja och
hjälpa. Näringstvånget utöfvade hårdt sitt tryck, men småningom gjorde
friare åsikter äfven härvid sina framsteg. Länge voro såväl fabriker
som handtverk likväl i sådant lägervall, att en hel del nödvändiga
varor måste införskrifvas från utlandet.
Fabriksverksamheten var den, som främst och framför handtverke-
rierna gynnades. Och vid början af århundradet skulle de vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
