Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Östgöta fotfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 NYA TIDEN.
Danske konungen inbröt emellertid på våren år 1700 inom det Hol-
stein-Gottorpska området, men de makter, som varit löftesmän vid för¬
dragen mellan Danmark och Holstein, bl. a. Sverige, uppträdde nu till
Holsteins försvar. Det gick illa för Danmark, som nödgades ingå
fred den 8 augusti i Traventhal, hvarefter de svenska regementena fingo
återgå till Pommern, där de stodo under fältmarskalk Nils Gyllenstjer¬
nås högsta befäl.
Ar 1702 lämnade emellertid Gyllenstjerna Pommern och gick med
sin samlade här till Polen, där han den 19 augusti förenade sig med
Karl XII vid Krakau. Bland dessa trupper voro äfven 1,200 man af
Östgöta fotfolk under Ulfsparre. Detta år och följande var regementet
med hufvudhären i marscherna till Zavichost o. s. v. till det belägrade
Thorn. Regementets chef var då öfverste N. von Ungem-Sternberg.
Nämnda stad gaf sig den 3 oktober. Från vinterkvarteret i polska
Preussen bröt regementet upp i maj 1704 för att förstärka Rehnskölds
trupper, hvilka då voro i närheten af Radom. Den 22 juli samman¬
träffade Karl XII och hufvudhären med Rehnskölds trupper i Sando-
mir. Östgöta fotfolk följde konungen under sommaren till Jaroslaw
och Lemberg samt efter någon tids hvila under hösten åter tillbaka till
Warschau för att sedermera i västra Polen intaga vinterkvarter omkring
Wielun. Östgöta fotfolk var förlagdt i Sieradz.
Det lämnade i mars 1705 tillsammans med tre andra regementen detta
vinterkvarter och förflyttades till Krakau för att bortdrifva sachsarne.
Härifrån gick regementet i november till Warschau och slöt sig till
hufvudhären, hvilken den 16 januari 1706 ryckte mot Grodno, som ko¬
nungen tänkte belägra, men afstod därifrån, och trupperna förlädes i
stället i trånga kvarter vid Zaludek för att få hvila ut. En del ströf-
tåg företogos dock för att anskaffa lifsmedel och oroa fienden. Deltog
i april i det nära nog outhärdliga tåget till Pinsk, hufvudstaden i östra
Podlesien, samt var med då Zabirz fästning med sina 800 man starka
besättning gaf sig den 3 maj. Då det befanns omöjligt att ytterligare
framtränga genom de podlesiska träsken, vände sig konungen åt söder
och gick till det rika Wolhynien och Luck, där Östgöta fotfolk med de
andra trupperna inträffade den 6 juni.
Konungen, som offrat ett flertal år i Polen endast för att få den
af honom korade Stanislaus erkänd som konung, hade nu beslutat sig
för att infalla i konung Augusts arfland Sachsen. Östgöta fotfolk fick
under juli—september draga den långa vägen dit med hufvudhären
samt förlädes i Pössnig. Regementet hade nu smält tillsamman till
780 man. Chef var Jakob Sperling. Freden i Altranstadt afslutade
den 14 september kriget.
Under förra hälften af år 1707 låg armén kvar i Sachsen. Under
tiden härjade ryssarne svårt i Polen. För att bispringa detta land samt
för att tvinga tsaren till fred och att återlämna de från Sverige tagna
landskapen i Östersjöprovinserna beslutade konungen sig for att vända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
