Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Östgöta fotfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1700-TALET. 485
sig mot Ryssland. Den 22 augusti bröt han upp från Altranstadt och
tågade genom Sachsen. Stannade den 16 september i staden Slupce och
förlädes där i orten i kvarter, som varade halfannan månad. I slutet
af september månad ankommo hit 9,000 rekryter från Sverige. Sedan
kvarteren i trakten af Slupce icke kunde lämna vidare lifsförnödenhe-
ter, förflyttades lägret till Wienitz. Här låg armén i tre månader, hvar-
efter marschen fortsattes till Ryssland. Den 26 december gingo sven-
skarne öfver Weichsel och öfverrumplade den 28 Grodno. Tsaren drog
sig tillbaka samt förföljdes af konungen. Den 12 februari intog sven¬
ska hären kvarter i trakten mellan Wilna och Minsk men förflyttades
efter fem veckor närmare sistnämnda ort. I juni 1708 gick konungen
öfver floden Berezyna och påträffade den 30 juni ryska armén i en be-
fästad ställning vid Holofzin (Golowtschin), belägen å västra sidan af
ån Wabis. I den för svenskarne segerrika strid, som stod härstädes den
4 juli, och hvilken Karl XII med rätta ansåg som den ärorikaste han
vunnit, deltog Östgöta fotfolk med den största utmärkelse. Regementet
var det sista infanteriregemente, som vadade öfver Wabisån och fram¬
förvarande moras, samt blef därefter i tillfälle att ensamt få afslå ett an¬
fall, som en del ryskt kavalleri gjorde i flank och rygg mot det öfriga in¬
fanteriet. Från Holofzin gick tåget till Mohilew. Efter fyra veckor fortsat¬
tes till ryska gränsen, sedan öfver Dnjepr den 5 augusti och så mot Soz
under förmodan, att ryssarne skulle anträffas där. Dessa hade emeller¬
tid gått åt norr mot Smolensk, hvadan konungen uppbröt den 23 augu¬
sti och gick däråt. Svenskarne rönte emellertid nu starkt motstånd,
och först den 11 september nådde de ryska gränsen vid Tartschin. I
stället för att nu gå emot Moskva, tog konungen det olyckliga beslutet
att gå mot Ukraina för att förena sig med de upproriska kosackerne
under Mazepa. Den 25 uppnåddes genom de stora skogarne vid Se-
veriens gräns Mglin, där Lewenhaupt inväntades. L. kom med en be¬
tydlig förstärkning från Livland men nödgades efter nederlaget vid
Ljesna (29 september) bränna eller öfvergifva sina medförda förråd och
ankom utan den väntade trossen. Efter L:s ankomst den 11 oktober
fortsattes färden söderut. På dagen en månad senare var armén vid
den af fienden besatta kosackhufvudstaden Baturin, och den 18 novem¬
ber stannade hären för att under en månad hvila kring Romny i ryska
Ukraina. Men den 18 december bröt armén åter upp, och efter två
dagars olyckståg intogos nya kvarter vid Hadjatj. Härifrån företogs
under en oerhörd kyla ett ytterligare olyckståg till Weprik, hvilken
fästning stormades den 7 januari. Det säges, att under dessa båda
olyckståg 4,000, enligt andra 7,000, man fröso ihjäl eller genom kyla
förlorade en eller annan lem eller hälsan för lifstiden. Yid stormnin¬
gen af Weprik förlorade regementet såväl sin chef, öfverste Jakob
Sperling, som öfverstelöjtnant Lilljegren samt många af manskapet.
Vid denna tid förflyttades armén något sydligare till Senkow. Anders
Appelgren hade nu blifvit regementets chef, och under hans befäl del-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
