Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Östgöta ryttare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1700-TALET. 491
därvid fick förekomma, som påminde om återtåg. Lösen var blott att
gå på framåt. Dylika tänkesätt sökte konungen inplanta äfven genom
predikningar. Emellanåt hölls äfven en särskildt högtidlig gudstjänst
till tacksägelse för vunna och beredelse för blifvande segrar. Ett här-
dadt kämpalif och ett sedligt lif lågo som grund för sysselsättningen i
kvarteren. Ännu i november bodde konungen i tält. Vid starkare
köld värmdes med glödgade kanonkulor, allt för att gifva sina krigare
föredöme.
Under senare delen af mars 1701 fingo regementets chef generalmajor
Mörner och Dalregementets chef generalmajor M. Stenbock, hvilka med
sina regementen (2,000 man) lågo närmast staden Wilna, befallning att
anfalla denna stad, där en del lithauer under Wisniowiecki lågo. Öst¬
göta ryttare togo Dalasoldaterna på hästländen och redo genom täta
skogar samt lyckades den 19 mars öfverraska fienden, som med stor för¬
lust blef slagen. Med erhållen förstärkning stannade de båda genera¬
lerna kvar kring Wilna och indrefvo betydande kontributioner, såväl
af penningar som annat, bl. a. 15 å 16,000 alnar blått kläde samt olika
klädespersedlar m. m. I juni beordrades dessa regementen af konungen,
som tågat till Warschau, att sluta sig till hufvudhären. Kvarlämnande
en mindre afdelning, gingo de till Kasimirtz, där de i slutet af juni
öfvergingo Weichseln. Den 8 juni förenade de sig med hufvudhären vid
Opietza. Redan följande dag satte sig konungen i rörelse och anträf¬
fade den fientliga hären vid Klissow. Af Östgöta ryttare tillhörde i
striden härstädes fyra skvadroner under öfverstelöjtnant J. Burensköld
högra flygelns första träffen och de öfriga fyra under major Joh. Storc-
kenfelt högra flygelns andra träffen. Mörner hade befälet öfver vänstra
delen af högra flygelns första träffen. Högra flygeln hade den svåraste
striden att utkämpa. Svenskarne blefvo här med öfverlägsen styrka
anfallna såväl i sidan som i ryggen, men afgingo med seger, ehuru de
voro for fåtaliga och för uttröttade för att kunna förfölja den skingrade
fienden. Under sommaren och hösten följde regementet hufvudhären till
Krakau och Sandomir, hvarifrån det afsändes med en del af hären un¬
der Rehnsköld mot Warschau.
Den 9 januari 1703 anlände Rehnsköld till Blonie, där läger slogs.
Hans marscher under vinter och vår gingo vidare öfver Rawa, Jerno
och Glowno till Lenczica, vidare öfver Gostynin och Radziejewo till
Konary och Thorn, där Östgöta ryttare mot slutet af juni fingo förena
sig med hufvudhären samt förblifva vid Thorn, till dess denna stad i
oktober måste gifva sig. I slutet af november underhandlade konungen
med staden Elbing att mottaga svensk garnison. Detta ville dock
icke borgerskapet medgifva. Den 30 november lät då konungen sam¬
mandraga 3,500 man, hvaribland Östgöta ryttare, hvilka följande natt
omringade staden, som den 1 december måste gifva sig, hvarefter 2 re¬
gementen infanteri förlädes där som garnison. Några dagar före jul
fick hären gå i ett godt vinterkvarter i polska Preussen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
