Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Östgöta ryttare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1700-TALET. 493
Smorgonie i februari och mars 1708 utgingo 300 man af regementet un¬
der befäl af öfverstelöjtnant Nils Skytte till Borisow, där de besegrade
en rysk afdelning, som under striden förlorade 200 man. Den 4 juli var
regementet med i slaget vid Holofzin, men som det svenska kavalleriet
först långsamt kunde komma efter öfver ån Wabis, och blott de först
öfverförda kavalleriregementena kommo att deltaga i själfva striden, del-
togo Östgöta ryttare endast i fiendens förföljande. I slaget vid Malatize
den 31 augusti, där ryssame lyckades öfverrumpla svenskarnes högra
flygel, tillfogades Östgöta kavalleri stor förlust. Öfverste Rosenstjerna
stupade här och efterträddes som chef af generalmajoren Hugo Johan
Hamilton.
Efter striden vid Malatize drogo sigryssarne tillbaka åt Smolensk.
Konungen följde så småningom efter, och den 14 september upphann
han fiendens eftertrupper, bestående af 70 skvadroner eller enligt andra
10,000 man, vid byn Rajowka nära dåvarande ryska gränsen. Till en
början troddes det blott vara en obetydlig styrka, och endast en ringa
trupp framsändes för att tränga den ur vägen. De framsända åter-
kommo emellertid snart med underrättelse, att det var ordnadt rytteri.
— Skola vi tumla om med dem, frågade Rehnsköld.
Konungen var genast till reds. Men som han för tillfället hade föga
mer än Östgöta ryttare med sig, sändes Rehnsköld efter förstärkning, och
konungen med prins Max af Wtirtemberg, kallad »lilla prinsen», satte
sig i spetsen för östgötarne och hastade emot fienden utan att invänta
förstärkningen. Till en början brötos ryssarnes led. Inom kort voro
svenskarne likväl omringade samt konungen och prinsen skilda från
hvarandra. Den skvadron, som omgaf konungen, blef i det närmaste
till sista man nedhuggen. Att konungen blef räddad berodde dels på
hans vapenfärdighet, dels därpå att han snart blef så höljd af rök och
damm, att han icke igenkändes eller eDS troddes vara en fiende. Konun¬
gen följde deras led och låtsade vara en rysk ryttare, till dess han
stötte tillsammans med några andra östgötaryttare, hvilka han förde till
ett nytt anfall. Nu återigen omringad af fienden, föll större delen
äfven af dessa östgötar. Sedan konungen förlorat sin häst, stred han
till fots. Yid hans sida föllo två konungens generaladjutanter. Då den
ena af dessa föll af sin häst, kastade sig Karl upp i sadeln på den¬
samma och fortsatte den blodiga striden. Återigen nära att tagas till
fånga, räddades han af en major Lind, som genast blef skjuten. Äfven
prinsen räddades genom att låtsa sig vara ryss. Slutligen kommo lif-
drabanterna och Smålands ryttare till undsättning, hvarefter striden
upphörde.
I februari 1709 sändes generalmajor Hamilton med 4 regementen
däribland Östgöta ryttare, till Aleznia, hvilken stad han intog och
brände. I öfrigt brändes vid denna tid alla städer, som anträffades. I
Opoznia förenade sig H. åter med konungen något senare i sistnämnde
månad. I slaget vid Poltava den 28 juni 1709 (fig. 235) tillhörde 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
