Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Undervisningsväsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1800—1914. 519
grundligare inskärpa densamma. Ynglingen tillhörde hvarje klass två
ar, första året på nedra och andra året på öfra bänken. Första året
var han bland kamraterna underordnad men fick det andra såsom herre
öfver nedra bänkens kamrater taga skadan igen. Lärarna plägade icke
infinna sig förr än en kvart efter lästimmans föreskrifna tid. Denna
kvart var en svår plågostund för dem, som sutto på nedra bänken. De
skulle från det, att klockan slog, sitta stilla som tända ljus men med
ryggarne framåtböjda. I annat fåll vankades hårdhändta knuffar, knyt-
näfvesslag af »herrarne», som gingo bakom de rygglösa bänkarna, eller
kastades böcker från öfre bänken. Eller också uppritades med krita ett
kors på svarta taflan, hvilka alla oafvändt skulle betrakta, tills läraren
kom o. s. v. Skolarbetet började kl. 5,30 om morgnarna, men den vecka,
man hade turen som tillsägare >, skulle därförut klassläraren väckas kl.
4, hvarefter luckorna i skolhuset skulle frånskrufvas, eld uppgöras och
ljusen tändas i klassrummet före 5,30. Upplysningen bestod af talgljus,
satta i mässingslampetter kring väggarna. Det var tillsägarens ålig¬
gande att aftonen förut hemtaga dessa, smälta bort den nedsmälta tal¬
gen och blankskura dem med krita. Lektionstimmarna voro emellan
b,30—9, 10—12 samt på e. m. 2—5 med en kvarts uppehåll kl. 4. Några
bord användes icke, utan då det skulle skrifvas latinskt tema, hade hvar
och en från hemmet med sig en träpall, försedd med en låda, i hvilken
förvarades skrifmateriell och lexika. Pallen begagnades som sittplats
och bänken som bord.
Innan pilten kom in i skolan, hade han naturligtvis fått en första
undervisning. Detta förberedande kunskapsmått meddelades ofta af
kringvandrande f. d. djäknar, som lämnat skolan i tredje eller fjärde
klassen. Undervisningen bestod i all hufvudsak i att gifva och förhöra
läxor, som borde uppläsas nära nog ordagrant. Om det man icke för¬
stod fick man söka förklaring af informator eller kunnigare lärjunge.
Undervisningen och lärarna voro icke alltid de bästa. Hedrande undan¬
tag förekommo dock. Riset, rottingen och en bitter ton voro oftast lä¬
rarens hjälpmedel under lektionerna. Många lärare vid denna tid för¬
utsatte gärna, att det var tredska och lättja, aldrig oförmåga, som or¬
sakade bristande kunskap. Och merendels var detta fallet med de lä¬
rare, som hade minsta undervisningsförmågan. Lärjungarnas blod-
sprängda händer buro ofta vittnesbörd om, att ännu försiggick mycken
råhet och grymhet inom skolans väggar.
Skolungdomens lefnadssätt i början af 1800-talet var mycket enkelt.
En och annan — men detta hörde till undantagen — var inackorderad
i maten. Det stora flertalet färdades med föräldrarnas hästar till Lin¬
köping och medhade då, jämte sina kläder och böcker, det förråd af
lifsmedel, som ansågs behöfvas för terminen. Allt efter behof eller
också på en gång öfverlämnades denna djäknekost till värdinnan i kvar¬
teret, som sedermera besörjde anrättningen. Yar värdinnan frikostig,
kunde en och annan inbjudas t. ex. pannkakskvällarna, då måltiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
