Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Representationsfrågan i sitt tidigare skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansedda och aktade personer, till ett sammanträde i Linköping för att
rådslå om en »sansad reform i representationssättet». Denna inbjudan
blef emellertid mycket olika bedömd, och det visade sig, att
reformvännerna hade många och stora svårigheter att kämpa emot.
Motståndarna skydde icke ens att påstå, att dylika redan förut tillkomna
opinionsyttringar i denna fråga tillkommit, »endast af okunnighet, oärlighet
och förmedelst bearbetningar af brännvinsadvokater m. m.», uttalanden
som gifvetvis å andra sidan i sanning betecknades som »lika så falska
som usla och endast af den krassaste enfald eller gemenaste politiska
jesuitism dikterade tillmälen» samt tillbakavisades, då de icke hade »det
aflägsnaste sken af minsta sanning». Föregående opinionsyttringar hade
endast varit af mindre omfång. Nu gällde det hela länet. Resultatet
af detta sammanträde väntades blifva betydelsefullt och af stor vikt för
rikets öfriga provinser icke blott som vittnesbörd om allmänandans
ståndpunkt inom Östergötland utan äfven som ledning för hvad dem själfva
kunde åligga.
Det ansågs bl. a., att ämbetsmän icke kunde infinna sig. »Denna
anmärkning», skrifver skalden K. F. Ridderstad i sin tidning Östgöta
Korrespondenten, »synes vittna om nog inskränkta begrepp om en
ämbetsmans ställning till samhället. Reformen rör obestridligt alla
medborgare oändligt nära, men hvilken borde den samhällsviktiga
reorganisationen likväl närmast intressera om icke den, som ägnar sig åt
samhällets tjänst? Om anmärkaren har rätt, skulle man lika väl kunna
säga, att en genomgripande förändring i t. ex. konungens stall — icke
berör stallmästaren eller att om en farlig sjukdom härjar i landet —
så angår det icke läkarna.» Anledningen till denna uppfattning ansåg
R. ligga i följderna af det af en föregående regerings kamarillafraktion
tillskapade befordringssystem, där förtjänsten subordinerade under
godtycket och rekommendationen, som förslappat all politisk och verklig
medborgerlig själfständighet. En annan anledning till motverkande af
sammankomsten var från vissa håll, att man i det åsyftade
reformförslaget sökt framvisa, att det afsåg »konungamaktens nullifikation», något
som dock icke var förhållandet. För att förminska intresset för
sammanträdet utspriddes bl. a. att detsamma var »olagligt» samt att hvar och en,
som besökte detsamma, skulle göra sig saker till ett vite af 300 rdr b:o
(450 kr.)! Vid sammanträdet närvoro å tjänstens vägnar stadens
borgmästare och fiskal, »men funno därvid ingenting emot lag och god
ordning stridande att anmärka». Att tjänstemän verkligen blefvo
förhindrade att närvara, framgår af att bl. a. i tjänst varande majoren K. V.
Ochterlony genom order af generalmajoren Joh. Fredr. Boij anbefalldes
att icke bevista sammanträdet. Det var allmänt kändt, att O. gillade
det framlagda förslaget. Detta förbud var, såsom det något senare blef
bekant, föranledt af ett yttrande från konungen, som visserligen önskade
»lifligt, att denna viktiga samhällsangelägenhet må kunna bringas till
ett lyckligt slut», men som icke avsåg, att det anstod »den väpnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
