Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Representationsfrågan i sitt tidigare skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makten att upphäfva sig till ledare af dagens politiska tvister, i hvilken
riktning det vara må». Detta är enligt en af chefen för
landtförsvarsdepartementet G. Peyron utfärdad skrifvelse. I tidningspressen
uttalades ogillande mot konungens rådgifvare härvidlag. General Boij deltog
emellertid själf i opinionsyttringen. Han inlämnade nämligen en skrift
emot reformen. Efter hvad som från säkert håll omtalades, skall B.
både af krigsministern och på högsta ort erhållit allvarsamma
förebråelser för sin godtyckliga och egenmäktiga befallning till major
Ochterlony. Ett annat bevis på den ovilja, man från vissa håll visade
reformvännerna, är, att Östergötlands landshöfding Karl Otto Palmstjerna,
som deltog i riksdagen i Stockholm före mötet, tillskref länets
landssekreterare G. Nordström ett handbref, i hvilket P. tillkännagaf, att
konung Oskar vid en personlig uppvaktning hade uttalat sitt ogillande af
reformmötet i Linköping, hvadan landssekreteraren uppmanades att
vidtaga tjänliga åtgärder för att på enskild väg söka inverka åtminstone
till förminskande af de tillstädeskommandes antal. Detta antal blef
icke dess mindre ganska betydligt. I en Stockholmstidning, »Dagl.
allehanda», omtalades, att landshöfdingeämbetet i Linköping
förfrågat sig hos justitiekansleren, huruvida icke på grund af en
förordning från 1816 mot olagliga sammankomster åtal borde anställas i
anledning af reformmötet i Linköping, men att svaret på denna förfrågan
blifvit nekande. Ofvannämnda handbref gaf emellertid anledning till
många uttydningar. Palmstjerna förnekade offentligt, att han haft
någon audiens hos konungen men alls icke att han skrifvit brefvet. P.
uppmanades offentligen att på fullständigare sätt förklara sig, enär P., då
han icke haft företräde hos konungen, ju haft dristigheten att påbörda
monarken tänkesätt, om hvilka han icke haft kännedom. K. F.
Ridderstad uttalade också i Östgöta Korrespondenten som Östergötlands åsikt,
att Palmstjerna icke efter riksdagens slut kunde återvända som länets
höfding, »såvida han icke dessförinnan bättre sopade rent för sin dörr».
Men då P. icke lät höra af sig, uppmanades han att genom åtal juridiskt
öfvertyga allmänheten, att han utan allt fog blifvit angripen i denna
likaså kinkiga som tanklöst handhafda sak. »Tystnadens vältalighet
blef en för Palmstjerna grym vältalighet».
Palmstjerna fick kort efter riksdagens slut ett säkert bevis på, att
han å högsta ort var illa anskrifven, då han i medlet af juli 1845 erhöll
en officiell tillrättavisning. En annan anledning än ofvanstående
»handbref» och följderna af detsamma har visserligen härtill blifvit angifven,
men grundorsaken var nog det nämnda brefvet. Själf trodde äfven
P., att han skulle blifva afskedad, hvarpå han beredde sina båda äldre
söner. Men därtill kom det icke, ehuru konungen vid ett besök år 1847
i Linköping ännu visade sig afmätt och kall.
Emellertid kom ett reformsällskap till stånd i Östergötland.
Ridderstad blef styrelsens och sällskapets ordförande. År 1848 beslutades af
denna förening en adress till konungen rörande representationsfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
