Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Åkerbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationalekonomisk fråga af största vikt. För att till en början i byalagen få de
spridda jordlotterna sammanförda till enhetliga områden och sålunda
komma till ett rationellare jordbruk utkom 1807 lagen om enskifte. En
viktig åtgärd för landtbruket i Östergötland var, då länets
hushållningssällskap stiftades. Men utvecklingen af landtbruket har äfven i
Östergötland alltid gått långsamt framåt. Ett envist fasthållande vid det
gamla tyckes varit vanligare inom landtbruket än inom andra områden.
På 1840-talet började cirkulationsbruket att genomföras, hvarigenom
mera foder erhölls. Men man förstod icke kreatursskötseln. Kreaturen
svältföddes, hvarigenom deras afkastning blef föga gifvande. Men under
de senare 50 à 60 åren hafva jordbrukarne för att kunna bestå rent af
tvingats till ett kraftigare arbete. Åkern har ökats betydligt på
bekostnad af naturlig äng, mossar, moar, sjöar, vattensjuka marker o. s. v.
Täckdikning har icke blott underlättat afloppet utan äfven bidragit till
jordens lättare skötsel. Staten har här gifvit ett godt föredöme genom
att på de talrika jordbruksdomänerna deltaga i kostnaderna för jordens
täckdikning. Uppfinningen och användandet af nya landtbruksmaskiner
har varit en stor fördel, särskildt med fästadt afseende på den billigare
arbetsprestation, som en maskin lämnar, emot hvad människor och djur
kunna gifva. Motorplogen eller grepplogen afprofvades för första gången
i Östergötland år 1913. Till detta kommer nu allra senast den
elektriska kraftens användande för jordbruksändamål. De lämnade
skördarna vid jämförelse, mot hvad åkerjorden förr gaf, visa bäst
förbättringarna. Alla odlade sädesslag, baljväxter och jordfrukter gifva
mångfaldt nu mot förr. Oaktadt de stora afbränningar, som dyra arbetspris
medföra, kan det också sägas, att landtmannens ställning är god,
åtminstone för den jordbrukare, som har sin gård inom de bördiga
delarne af provinsen, och som icke har för stora skulder på den.
Ty i så fall får han nog ofta dragas med ekonomiska svårigheter. På
samma vis kan det sägas om arrendatorn, som icke med eget kapital
kunnat uppsätta inventarierna utan måst skuldsätta sig därför. För
mången gårdsägare var det en lysande tid, då hypoteksbanken tillkom,
och gården kunde mot inteckning få belånas. Men det var vid den
tiden icke få, som, sedan de fått ut sitt lånekapital, lefde upp detta,
hvilket sedermera, då de skulle amortera lånet, kom surt efter.
Utmätningar och konkurser blefvo följden. Men i detta afseende har det blifvit
bättre, sedan gårdarna öfvergått till andra ägare, som haft kapital eller
i sin familj ägt arbetskrafter. Faktiskt är, att egendomar inom
provinsen på senare tider blifvit sålda för hvad endast åbyggnaderna varit
värda, hvilket tydligt gifver vittnesbörd om, att jordbruket långt ifrån
är någon lysande atfär, oaktadt framstegen. Af en officiell
undersökning på senaste tiden har framgått, att den befolkning, som ägnar sig
åt jordbruk i afsevärd grad förminskats, en minskning, som tvifvelsutan
delvis beror på ökad användning af maskiner. Men den är äfven ett
tecken på jordbrukets aftagande förmåga att hålla jämna steg med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
