Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Åkerbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfriga näringsgrenarnas utveckling, en så mycket betänkligare
företeelse som konsumtionsförmågan alltjämt växer.
De odlade sädesslagen äro de sedan gammalt vanliga. S. k.
midsommarråg såddes för första gången mot slutet af 1870-talet å Bjerga i S:t
Lars s:n. Lin- och humleodlingen är obetydlig. Af nya rotfrukter
märkas sockerbetor, som först odlades i Gullbergs härad och trakten af
Vadstena för de 1873 anlagda sockerbruken vid Ljung och i Vadstena.
Med dessa fabrikers nedläggande upphörde betodlingen snart, och
återupptogs först år 1905, då Östergötlands sockerfabrik i Linköping var
färdig.
En viktig sak är, af hvilken beskaffenhet den producerade säden blifver.
På det hela taget torde den vara bättre än förr, ehuru det blifvit sagdt,
att t. ex. hvetet, sedan de gamla hvetesorterna blifvit i Östergötland
öfvergifna och nya införda, visserligen gifver en rikligare skörd men har
en mindre fast kärna. Härigenom kommer vikten att blifva lägre och
värdet af säden mindre. För att erhålla fullgodt mjöl fordras det
därför att blanda Östgötahvetet med utländskt kraftigt hvete. Rågen
åter är i icke för våta somrar merendels bättre och behöfver då icke
blandas med utländsk vara.
Jordbruket i Östergötland lämnar tillräckligt af alla slags
jordbruksalster såväl till eget behof som till utförsel. Det är det bördiga
slättlandet i mellersta delen af provinsen, som lämnar detta öfverskott till
afsalu, under det att skogsbygden — de norra och södra länsdelarna —
framalstra de flesta af dessa produkter tillräckligt för eget behof men
föga till afsalu. Utförseln från länet sker så, att landtfolket säljer
jordbruksalstren i länets städer och stationssamhällen till uppköpare, hvilka
därefter afsända varorna till landets olika delar, hufvudsakligen
Stockholm och Norrland. Trots jordbrukets framsteg återstår likväl ännu
nödvändigtvis mycket arbete med åkerjorden m. m. för att komma till
det resultat, man måste komma, ty jämte utförseln införes äfven säd
såväl utifrån som från andra delar af landet, hvartill kommer behofvet
af en hel del andra lifsförnödenheter.
Förutom statens landtbruksingeniör finnes inom länet till förmån för
jordbruket med binäringar på bekostnad af hushållningssällskapet två
jordbrukskonsulenter samt byggnads- och mejerikonsulenter,
länsmejerinna, kontrollöfverassistent, tre trädgårdskonsulenter, fiskeriinstruktör
och vandringsrättare.
En bland jordbrukarnes största svårigheter har varit den knappa
tillgången på arbetskraft. Härigenom hafva arbetarnas anspråk i så
väl ett som annat afseende ökats och blifvit obilliga. Mången
egendomsägare har därför försålt sin egendom och flyttat in till städerna, för att
komma från jordbruket och lefva på sitt kapital hellre än att hafva
obehag af arbetarna.
Jordstyckningen i Sverige har alltsedan 1870-talet varit i starkt
fortskridande. Under det förskjutningen från större till mindre jordenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
