Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Fabriker och handtverk - Städerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvadan icke något om dem här är att säga. Nya hafva uppstått, och
för närvarande intager Östergötland i industriellt hänseende det tredje
rummet af rikets län. Bland de främsta industriorterna näst efter
Norrköping märkas Motala med sin mekaniska verkstad, Linköping med sitt
sockerbruk m. m., Åtvidaberg med sina olika industrier, Mjölby
kvarnindustri, Finspång med sin turbinfabrik, Boxholm, Rejmyre, Tannefors
m. fl. Af för längre tid sedan eller senare tillkomna industrier märkas
Reijmyre glastillverkning, Fiskeby och Skärblacka pappersbruk, Gusums
mässingstillverkning, Åtvidabergs kontorsmöbler, Igelfors liar, Häfla
hästskor, Linköpings sockerfabrik, Grytgöls tillverkning af järn- och ståltråd,
Borggårds tillverkning af handredskap, Tannefors järnverksverkstäder,
Malfors chokladfabrik, Hults verkstäder m. fl. I öfrigt märkas
bomullsväfverier, glasbruk, kakel-, kem.-tekniska, klädes- och korkfabriker,
litograf. anstalter, mek. verkstäder och gjuterier, pappersbruk,
reproduktionsanstalter, skeppsbyggerier, snickeri- och sockerfabriker, stensliperi, såp- och
tvålfabriker, tapetfabriker, tegelbruk, tobaks- och trikåfabriker. År 1909
uppgick antalet af länets fabriker till 724 med 18,408 arbetare och ett
tillverkningsvärde af 84,389,534 kr. Af dessa voro å landsbygden 471
fabriker med 8,991 arbetare och ett tillverkningsvärde af 36,538,174 kr.
Handtverkerierna fingo endast finnas till i städerna förutom de
vanliga »gärningsmännen», d. v. s. skräddare, skomakare och smeder samt
senare äfven murare och glasmästare. Emellertid hade skråordningen
upphäfts 1846 och följdes 1864 af utvidgad näringsfrihet, som befriade
vissa handtverkare från att förvärfva mästerskap samt gaf handtverkare
rätt att idka sitt yrke äfven å landet. Handtverkerierna voro år 1909
i städerna och i Valdemarsvik 746 med 2,460 arbetare samt å
landsbygden 2,491 med 980 arbetare. För jämförelse nämnes, att under förra
delen af 1800-talet tillhörde fabriksnäringen inom provinsen egentligen
Norrköping. År 1818 sysselsatte den dock där endast 1,170 arbetare
med ett tillverkningsvärde af en million kronor men åren 1850 och 1851
omkr. 4,000 arbetare och ett produktionsvärde af 6 till 7 millioner. De
öfriga städernas fabriker hade 1850 tillsammans endast omkr. 40,000 kr.
produktionsvärde. Landsbygdens fabriker hade sedan 1827 ökat sitt
tillverkningsvärde från 73,000 till omkr. 630,000 kr.
Städerna. Antalet städer har ökats med Motala, som erhöll
stadsrättigheter d. 25 okt. 1880. Städernas betydelse har under de senaste
årtiondena ökats, beroende på den friare näringslagstiftningen, industriens
utveckling och en ökad inflyttning från landsbygden. S:t Lars s:n är från
1911 års början införlifvad med Linköping. Frågan om angränsande
kommuners förening med städerna Norrköping, Vadstena och Motala är
under behandling. Jordförvärfven af mark intill städerna hafva skötts illa,
särskildt i Linköping, där t. ex. ägarne på 1890-talet erbjödo staden
som gåfva, hvad som inom ett större område behöfdes till gator och
torg. Icke ens svar lämnades på anbudet. Staden måste senare
inköpa detta område, som till stor del nu är bebyggdt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
