Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Farsoter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1800—1914. 579
färdade emellertid k. m:t en förordning, som lättade på förhållandena.
Det föreskrefs nämligen där bl. a.: att rörelse på allmän landsväg skulle
lämnas obehindrad, att vägfarande skulle få passera städerna, att an¬
kommande till gästgifvaregårdar icke fingo förvägras härbärge, förpläg-
ning eller vård, att läkare och präster eller kyrko-, kvarn-, tingsbesö-
kande m. fl. icke fingo förhindras äfven å härads-, socken- eller byvägar
samt att handeln med landsbygden i besmittade städer icke fick upp¬
höra utan skulle ordnas på lämpligt sätt.
I Motala by och vid mekaniska verkstaden hade intill den 11 oktober
insjuknat 158 personer, hvaraf denna dag 85 tillfrisknat och 46 aflidit. Ett
par misstänkta fall omnämndes från Fifvelstad och V. Stenby socknar. I
Vadstena hade den 24—27 september 8 personer insjuknat, 3 dött och 5 till¬
frisknat. Af de 19 personer, som insjuknat å det invid staden belägna
Kvissberg, hade 16 aflidit. A hospitalet voro 4 under läkarevård. Vid
Starby hade af 3 insjuknade 1 dött. Den 15 oktober ankom underrättelse till
Linköping, att koleran utbrutit i Ödeshögs socken. Af 14 insjuknade afledo
6. Linköping blef icke heller helt oberörd. Ett dödsfall under misstänkta
omständigheter inträffade den 14 oktober, och sedan två dödsfall med
icke obetydliga koleratecken» inträffat den 18, förklarades staden smit¬
tad. Någon egentlig fart fick icke sjukdomen här. Af 17 insjuknade
afledo 9, den sista den 4 november, hvadan staden förklarades fri från
smitta den 22 november. Vakten vid tullarna indrogs den 1 november.
Östergötland hemsöktes sedermera år 1855, ehuru i mildare form,
1857 helt obetydligt samt ansågs då icke vara af epidemisk art äfvensom
ar 1866, då sjukdomen var svårare.
Influensan omtalas i Östergötland redan på 1830-talet. Aren 1890—
91 gick denna epidemi — af folket kallad ryska snufvan — så svårt,
att nära nog en och hvar blef angripen af densamma.
Barnförlamningen, en synnerligen svår sjukdom, som ofta uppträder
på det mest gåtfulla sätt, och hvars spridningsorsak ännu är oförklarad,
uppträdde i Östergötland år 1905 samt därefter svårare åren 1911—12
för att 1913 förekomma endast i spridda fall. Sjukdomen förekom år
1912 i ett ganska stort antal kommuner, belägna inom vidt skilda delar
af länet, nämligen i Vinnerstad, Motala socken. Motala stad, S:t Per,
Västerlösa, Alfvestad, Fornåsa, Brunneby, Kisa, Malexander, Grebo, Vist,
Bankekind, Skällvik, Gärdeby, Ö. Husby och Norrköping samt därförut
från och med maj månad äfven i Ekeby, Linköping, Gammalkil, Skeda,
Gryt, Ringarum, Ö. Eneby och Kvillinge.
. Sjukdomen, som med fog kan betecknas som ett samhällsgissel för
vårt land, förde mänga till döden, hvilket likväl får anses lindrigt mot
allt det elände i form af invaliditet med däraf följande nöd och för¬
störd lifsglädje, som den ohyggliga sjukdomen efterlämnar.
Öfriga epidemisjukdomar hafva varit de vanligen förekommande.
Mjältbrandfarsoten bland kreaturen i Hammarkinds härad år 1905 ådrog
sig en viss uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
