Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Skytterörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1800—1914. 591
från början af 1860-talet framträngande offervilliga skarpskytterörelsen,
som innebar en af de ädlaste och vackraste lifsyttringar af ett folks
själfständighets- och frihetskänslor, nämligen att genom en allmän fri¬
villig folkbeväpning bidraga till landets försvar.
Den varmhjärtade, fosterlandsälskande skalden Karl Fredrik Ridder-
stad, som i sin ungdom tillhört svenska armén som officer, utfärdade redan
i juni månad 1860 ett upprop för insamling till vapen åt skolorna,
hvarigenom, som han framhöll, -.hela vårt lands ungdom skulle uppfostras
till vana vid vapnet, till sinne för försvaret samt till fosterländsk plikt¬
känsla att alltid vara beredd alt värna hem och härd». Några månader
senare samma år framkom R. med ett upprop — undertecknadt äfven
af andra, som han därtill anmodat — att i orten bilda en skarpskytte-
kår, hvilket hade till följd bildandet af Linköpings skarpskytteförening,
en af de första i vårt land och hvars förste ordförande och kårens förste
öfverbefälhafvare Ridderstad blef. Efter hand uppstodo dylika föreningar
i Östergötlands städer och i Motala samt från 1862 äfven å landsbygden.
Flera militärer äfvensom präster ställde sig i skarpskyttekårernas
tjänst och i deras led. Bland militärerna funnos likväl många, hvilka
ansågo skarpskyttame falla dem i ämbetet och armén tillräcklig för ri¬
kets försvar. Bland prästerna yttrade sig många mot, att öfningarna
höllos på söndagarna. Om äfven bön hölls om morgnarna före och
om aftnarna efter öfningarna, framhölls det, att folket försummade an¬
dakt och kyrkobesök. I Norrköping, där den kände historieförfattaren
Karl Georg Starbäck med stort nit omfattade den fosterländska tan¬
ken på folkbeväpning, visades saken till en början från »tongifvande
håll» en »förnäm likgiltighet». Idén t. o. m. motarbetades, men »trots
det förnäma föraktet och de rynkade näsorna gick saken framåt».
Efter en kortare tids tvekan tog k. maj:t hand om dessa frivilliga
föreningar, och genom en kungörelse af 1861 bestämdes, att hvarje för¬
ening skulle omfatta ett visst område. Skarpskyttar i beväringsåldern
befriades efter särskilda bestämmelser från första årets beväringsmöte.
Konungen utnämnde kårbefälhafvarne. På så vis kom ett samarbete
i detta hänseende till stånd emellan folket och regeringen till gagn för
den fosterländska rörelsen. Riksdagen beviljade äfven anslag till inköp
af gevär, instruktörsaflöning, skjutpris och ammunition. I skarpskyttar¬
nas led möttes medborgare af alla samhällsklasser, tjänstemannen bred¬
vid köpmannen, handtverkaren, arbetaren och biträdet o. s. v., hvilket
i sin mån bidrog till ett godt samlif och samarbete emellan skilda
klasser, en viktig faktor för att närma de olika klasserna till hvar¬
andra samt att stärka känslan för det gemensamma fäderneslandet.
I sistnämnda hänseende kan ett exempel anföras från Linköping. På
grund af Krimkriget hade den nedärfda hätskheten mot den östra
grannen tagit ny fart i vårt land. Kom därtill, att ryska kejsaren
vid denna tid aflvste alla ryska segerfester förutom Poltavafesten.
Detta upptogs i värt land som en utmaning. K. F. Ridderstad var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
