Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Lefnadssätt, seder och bruk - Landshöfdingar - Bondetåget 1914
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverordnade användes ofta tilltalsordet »ni». Inom vissa klasser har
titelsjukan tilltagit. Så begagnas t. ex. titeln doktor af praktiserande
läkare, veterinärer, tandläkare och studenter eller andra, som äro lärare
vid allmänna läroverk, o. s. v., utan att de därtill äro berättigade. De,
som afträdt från innehafd tjänst, begagna fortfarande sin tjänstetitel.
Landshöfdingar. Till år 1809 var Fredr. Georg Strömfelt
landshöfding. Hans efterträdare hafva varit: Hans Fredr. Strömfelt, som
var vice landshöfding fr. sept. 1809 till juni 1810; Johan Adam Cronstedt,
1810—1817 som tillförordnad; Baltzar Aug. Karl von Nicroth 1817—1822,
då N. erhöll tjänstledighet, afsk. 1826. Som vice landshöfdingar
tjänstgjorde från 15 jan. 1822 öfverste Otto Fredr. Pålman († i Linköping
8 maj s. å. vid 37 års ålder); Arvid Posse från den 21 maj 1822 till
den 24 febr. 1824, då han utnämndes till landshöfding i Skaraborgs
län; Karl Fredrik Hummelhielm som vice landshöfding 23 mars 1824
till 21 sept. s. å., då han på begäran entledigades samt följdes af
Karl Gustaf Hård som vice landshöfding från 5 oktober 1824 till
1826, då H. blef justitieråd; Gustaf Wathier Hamilton 1826—1835;
Karl Otto Palmstjerna 1836—1851; Henning Ludvig Hugo Hamilton
1852—1858; Kurt Gustaf af Ugglas 1858—1867; Robert De la Gardie,
tillförordnad 1867, ordinarie 1869—1901; Ludvig Vilh. Aug. Douglas
1901—1912; Erik Birger Trolle från 1912.
Bondetåget 1914. Från Uppland utgick ett upprop till Sveriges
bönder — hvilken partipolitisk ståndpunkt de än hade — att ansluta sig
till det tåg, hvars deltagare inför Sveriges konung (fig. 248) skulle
»förklara sig villiga att bära de ökade personliga och ekonomiska offer, som
världshändelser och sakkunskap visa vara nödvändiga för att ett fritt
Sverige skall äga bestånd». Med anledning häraf utfärdades ett af
östgötabönder och landtmän undertecknadt upprop till ståndskamrater,
i hvilket framhölls den tvingande nödvändigheten att på ett tidsenligt
och betryggande sätt ordna landets försvar, hvarjämte den bestämda
och lifliga önskan uttrycktes, att »försvarsfrågan i hela dess vidd må
lösas under år 1914».
Uppropet väckte inom provinsen den största anklang. Tåget till
Stockholms slott försiggick den 6 februari 1914. Dagen blef en den
svenska bondeklassens hedersdag och skall för alla tider gifva
vittnesbörd om, att den svenska samhällsbyggnaden har ett det kraftigaste
stöd i sina kärnsunda odalmän. Det var ett historiskt ögonblick detta,
då Sveriges konung och ett trettio tusental svenska män från alla delar
af riket möttes i det vackraste samförstånd i tanken att söka värna
Sveriges frihet samt att så ordna att i farans stund främmande
våldsförsök skola kunna nedslås. Konungens här uttalade allvarsord skola
för alla tider vara inristade i Sveriges historia.
Inför regeringen fördes talan af en östgöte, nämligen nämndemannen
F. O. Träff från Axhult i Godegårds socken, därvid han yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
