Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Gullbergs härad - 5. Vreta kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 GULLBERGS HÄRAD.
/
takens eldfarlighet. Sannolikt var koret den första del, som välvdes. I valv¬
slagningens begynnelse var man alltid synnerligen angelägen att få slå dem över
fullt kvadratiska ytor. För att detta skulle kunna utföras måste en bred mur-
båge anbringas utmed östra gaveln. På västra sidan ernåddes samma förkort¬
ning därigenom, att triumfbågen fick en motsvarande tillökning på bredden.
Korarmarna äro täckta med tunnvalv med stickkupor lika höga som huvud¬
valvet, varför man också skulle kunna kalla det för »romerskt kryssvalv».
De här beskrivna valvformerna äro mycket ålderdomliga. Sättet att upp¬
taga valvanfangen på konsolartade kolonnetter är ett typiskt drag för cistercien-
semaB byggnadskonst. Då man dessutom vet, vilken betydelse cistercienseror-
dens byggnadsarbeten haft för valvslagningens spridande i Europa i övrigt, torde
det icke vara för djärvt att antaga, att nunnorna som ledare av detta sista bygg¬
nadsarbete lyckats erhålla någon cisterciensermunk eller cisterciens conversi, som
så ofta utgjorde stammen av ordens byggnadsarbetare. Dessa voro i allmän¬
het mycket ansedda och eftersökta byggmästare, ja så eftersökta, att general¬
kapitlet slutligen måste utfärda förbud mot deras användande utom orden.»
Under fjärde perioden välves långhuset och västra delen uppföres:
»Om någon fullkomlig visshet icke kan råda om arbetsledarens ursprung i
detta fall, så finns däremot ingen tvekan i fråga om nästa stora arbete näm¬
ligen långhusets välvning och förlängning åt väster. Detta arbetes formgivning
är så typiskt cisterciensiskt, att det endast kan hava utförts av en byggmästare,
som varit länge tränad vid cisterciensiska byggen i Tyskland eller snarare i
Frankrike, ordens moderland.
Då man beslutat sig för att välva långhuset, nödgades man tydligen slopa
de ursprungliga smäckrare pelarna, vilka väl ansågos för svaga att bära ett valv.
De nya pelarna uppfördes av huggen kalksten. Arkadbågarna äro rundbågiga,
gördelbågarna svagt spetsade. Spetsade sköldbågar, som mottaga valvkuporna,
ligga över arkadbågarna. Spetsade diagonalbågar bilda stommen för midtskep-
pets kupor. Dessa bågars anfang uppbäras av små kolonnetter i vinklarna mellan
pelarnas språng. Deras form är synnerligen enkel men karaktärsfull. Kolon-
nettemas former överensstämma med dylika i franska och västtyska cistercien-
serkloster. Sådan likhet kan blott förklaras genom direkt inflytande från cister-
cienserordens byggnadstraditioner, och bäraren av denna tradition måste i detta
fall hava varit en fransk cistercienser eller en person, som noga studerat de
franska byggnaderna.
Huru gestaltade sig då kyrkan utvändigt efter nämnda förändringar?
I öster reste sig den korsformiga korbyggnaden med samma mur- och tak¬
höjder som nu. Det är huvudsakligen fönsteranordningarna, som varit annor¬
lunda. Sannolikt fanns även en mindre takryttare över takkorsningen. Vidare
få vi tänka oss Magnus Nilssons, Ragvald Knaphöfdes och Douglas’ gravkor
borta. Långhuset var täckt med ett tak väsentligt lägre än koret, och vars utseende
någorlunda säkert kan rekonstrueras med ledning av avtryck i gavelmuren m. m.
Takets utseende över midtskeppet framgår utan vidare av nämnda avtryck.
Att kyrkan haft gavel i väster giver Dahlbergs Svecia Antiqua vid handen.
Att nämnda verk giver en någorlunda trogen avbild av kyrkan i slutet av 1600-talet
är helt säkert. Västpartiet synes med undantag av en tornbyggnad på södra sidan
icke hava undergått någon större förändring intill ombyggnaden på 1760-talet.
Kyrkan har nu nått sin fulla utveckling, vilken sedermera föga ändrats un¬
der medeltiden, blott en liten modifikation anföres. Utmed västra sidan av
den klosterlänga, som utgjorde den direkta fortsättningen av norra korarmen,
anlades ganska tidigt en täckt gång, vars grundmurar uppgrävdes vid undersök¬
ningen närmast kyrkan. Den s. k. norra förhallen utgör den sydligaste delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
