Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städerna - Linköping - Kyrkligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»hvalfvens sköna massor burna af jättelika pelare liksom små himlahvalf på
starka atlasskuldror», erfar man en känsla av helig högtid. Man känner
inom sig, att här är en Guds boning. Så bjuder än i dag gångna
seklers fromt brinnande religionsiver, som mäktade åstadkomma detta
värdiga tempel, oss till djup andakt.
Sådan kyrkan nu befinner sig har den, tornbyggnaden oberäknad men
med det tresprångiga koret, till det inre en längd av 97,7, en största
bredd av 28,8 och en största höjd av 17,8 met. Hon upplyses av trettio
emellan stödjepelarna och ovanför ingångarna belägna fönster, alla olika
varandra och vart och ett för sig mästerverk i skönhet och prydnad.
Ursprungligen voro rutorna av tjockt glas, tecknadt med målningar av
vapen, lövverk, ansikten och andra figurer.[1] De tjugusju valvbågarna
uppbäras av tjugu pelare av täljsten, varav de två och två motsvarande
äro lika men alla par olika varandra. Varje pelarpar motsvaras å
vardera långsidan av en strävpelare, och v. gavelmuren har å varje hörn
haft två och emellan huvud- och sidoingångarna en sådan. Av de tre
koren har det n. kallats S:t Nikolai efter biskop Nils Hermansson,
vilken här skrinlades 1520, det mellersta, helgadt åt aposteln Andreas, har
burit namn av S:t Andreæ kor eller även av bibliotekskoret, enär
stiftsbiblioteket här först förvarades, och det s. har varit invigdt åt aposteln
Tomas, men även blivit uppkalladt efter den här befintliga Bielkeska
graven. I taket till dessa kor läsas, förutom de redan nämnda, årtalen
1581, 1774 och 1777 såsom minne av försiggångna reparationer. I n.
koret finnas dörröppningar, vilka fört till en mindre orgelläktare samt
till vinden. I s. koret finnes även en dörröppning, genom vilken man
kommer dels till vinden och dels till ett tomrum, vilket antages varit
användt som hemligt förvaringsställe. Icke långt från detta kor
bredvid sö. ingången ser man spår efter en valvbåge, vilken fört till
kyrkans gamla sakristia. Under denna sakristia funnos två välvda rum
eller källare, till vilka stentrappor nedförde. Under v. källaren fanns
en underjordisk håla, vilken varit fylld med vit sand, varom sägen haft
mycket att förmäla.
Såväl n. och s. långsidan som v. gavelmuren prydes av ett särdeles
sirligt blindgalleri, vilket Brunius orätt omnämner såsom altarnischer.
(Se Ögtld I, s. 119, fig. 128 samt s. 125, fig. 135.) Spår av målningar,
framställande dels munkar och nunnor, dels djur och blomverk, synas
emellan kolonnerna. Befintliga ornament i stenhuggeriarbete äro
tilltalande men icke alltid till sitt innehåll av den art, som man tänker
sig i en helgedom sådan som domkyrkan. De äro givetvis ett bevis på
den frihet stenhuggeriarbetarna hade vid utförandet av dylika mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
