Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städerna - Norrköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjumannakammaren för drätseln samt vidare föreskrifter om stadens
inkomstkällor, dess handels- och handtverksrättigheter samt torgdagar, om
handeln på Norrland, på Finspångs bergslag och i Hällestads köping; om
prästerskapet och om kyrkorna m. m. Ett och annat av det här
föreskrivna kom likväl först framdeles till stånd. För staden författade
justitiepresidenten Daniel Lejonstjerna en rättegångsordning, som gillades
av regeringen 1640 och användes till 1695. L., som var stadens
borgmästare, utverkade lindring i stadens utlagor och ådagalade stor omsorg
om stadens uppbyggande efter 1655 års brand.
Drottning Kristina och även följande regenter hava upprepade
gånger utfärdat resolutioner till stadens förmån. Här nämnes den från
år 1720, då staden efter 1719 års brand beviljades 10 års skattefrihet,
åtskilliga penningeanslag, rättighet att från kronoskogar hämta balkar
och bjälkar, varvid dock den önskan uttrycktes, att husen isynnerhet
vid torgen och de större gatorna borde byggas av sten, för vilket
ändamål beviljades rätt att hämta sten från Johannisborg, Bråborg och
Skenäs m. m. Någon regeringshandling med avseende å regleringen av
stadens styrelse utfärdades dock icke förr än av konung Gustav III år
1777. De bestämmelser, som då stadfästades, hava med däri gjorda
förändringar och tillägg åren 1825, 1846 och 1850 intill senare tid utgjort
grundvalen för alla dylika åtgöranden.
Stadens utseende i äldsta tider är, lätt förklarligt, icke bekant. Att
den under de första åren av 1400-talet icke var bebyggd med något större
hus torde framgå därav, att drottning Margareta år 1404 var inskränkt
till att hålla sitt herremöte i »stora stugan i prestgården». Den först
bebyggda delen av staden är den kring S:t Olai kyrka belägna s. delen
av Strandkvarteret. Så småningom har staden växt ut först till det
kring nuv. Hörsalen belägna Dalskvarteret och till det s. om strömmen
belägna Bergskvarteret samt därefter till Holmen och den sv. delen av
Norra kvarteret, där här å kvadraten Kapellhorvan Norrköpings eller
Helgeands kapell varit beläget. Ifrån början av 1400-talet torde hela
den nu s. k. gamla staden ha varit mer eller mindre glest bebyggd. År
1384 omnämnes här »korzgatone i Snæfuæræ gatu» och den stora
»Almenningha weghen, som ligger av Snæfuære gatu». Vid grävningar invid
gamla torget år 1877 påträffades en stengata sex fot under jordytan,
bestående av ordentligt lagd kullersten. Ännu under 1500-talet var
staden emellertid endast glest och oregelbundet bebyggd med torftiga
trähus. Större delen av vad som fanns blev även, såsom redan nämndt,
förstördt genom fiendehand år 1567. Med anledning härav lät k. Johan
III genom byggmästaren i Vadstena utstaka platsen på n. sidan om ån
i Bråbo härad i fyrkant med breda gator efter en därtill upprättad
grundritning, varjämte han på hertig Magnus’ vägnar tillerkände stadens
invånare, på det de åter skulle »komma till makt och hava råd till att
uppbygga och förbättra staden igen», frihet från »skatt, gästning,
skjutsresor och all annan stadsens tunga» i tolv års tid, dock mot det villkor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
