Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Jättarna och deras boningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häröver sjuk. Icke långt därefter tvättade han sina kläder i ån, varvid det
där blev en vidrig lukt, som ännu icke är borta.
Vid Oppeby i Sunds socken finnes en runsten, vilken berättas vara
ditkastad av en jätte från den i Askeryds socken belägna gården
Hesterslid, halvannan mil från Sund. Avsikten var att med stenen nå Sunds
kyrka och dess ringklockor, vilka han ville tysta. Men stenen föll på en
fjärdedels mils avstånd från kyrkan. Enligt en annan berättelse skall jätten
från Hesterslid vid ett tillfälle hört både Sunds och Askeryds kyrkklockor
ringa. Förtretad tog han då den sten, som användes som tågsticka i
dragstången till oxvagnen, å vilken han åkte, samt bröt den i två delar,
varefter han kastade ena delen mot Sunds och den andra delen mot
Askeryds kyrka.
Vid Malexanders kyrkoherdeboställe Tumbo bodde fordom jätten
Tumbe. Då han ville samtala med sin granne Hertsen å Hertsmåla,
beläget å en halv mils avstånd från Tumbo, plägade han för detta ändamål
gå upp på den närbelägna kullen Högatoft, från vilken är god utsikt över
Ydrebygden. Men så blevo de båda grannarna osams, och i förargelsen
slungade Hertsen ett stort stenblock av över fyra meters höjd över till
Tumbe. Då blocket emellertid var för lätt mot jättens styrka, gick det
över gården samt föll ned väster om Tumbo nära sjön Malgen, där det
ännu ligger.
Allt, som hörde till religion och religiösa bruk, uppretade jättarna
och förföljdes med all makt. Kyrkoklockorna sägas dock varit dem
synnerligen förhatliga. Det var icke endast med stenkastning, som de sökte
komma åt dessa. Deras styrka var dem alltid behjälplig.
Så berättas, att en jätte, som bodde i Käringsberget å Mälby ägor
i Gryts socken, skall ha förutsagt, att om de åt norr vettande
tornluckorna i sockenkyrkan icke stängdes vid sammanringningen, skulle han
tillägna sig båda ringklockorna. Han förpassade dem även sedermera i
Erlången, där de fortfarande sägas vara.
Före de nu kända kyrkorna i Hällestads socken — den nu befintliga
och den förutvarande — skall ha funnits en ännu äldre med tillhörande
klockstapel. Såväl ringklockorna som stapeln blevo genom en jättes
åtgöranden nedvräkta i Hällestadsån, utan att de sedermera kunnat
återfinnas eller upptagas. På samma sätt gick det med den numera sedan
länge nedrivna Rakereds kyrkas klocka. Den ligger än i ån och
förorsakar virvlar, vilka, säges det, äro farliga för de å platsen badande.
Dylika sägner om kyrkoklockorna förekomma å skilda håll. På alla
ställen har man försökt taga upp dem med ett par tvillingsoxar men
ständigt misslyckats på grund av bristande tystnad vid förrättningen. Än
ha arbetarne uttalat sin glädje, då de fått klockorna till vattenbrynet,
och då ha dessa åter sjunkit till bottnen. Än har åter en höna kommit
dragandes med ett stort hölass, just då klockorna börjat att synas. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
