Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Jättarna och deras boningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hönans framställda förfrågan om avståndet till någon närbelägen ort,
ha arbetarne glömt sig och på frågan avgivit svar. Därvid ha klockorna
åter sjunkit i djupet.
Från Godegårds socken berättas en dylik sägen på följande sätt. En
jätte hade från klockstapeln därstädes kastat en av klockorna i den
förbiflytande ån. Vid klart väder kunde man även se den, där den låg på
bottnen. Men vid försök att få upp klockan, kom den aldrig längre än
till vattenbrynet. Så fick folket av en »klok gumma» veta, att klockan
säkert skulle kunna föras i land om för ändamålet uppföddes ett par
tvillingsoxar. Dessa skulle med lätthet draga upp den. Det var likväl
av vikt, att upptagningen skedde under ovillkorlig tystnad. Då nu tiden
var inne, och tvillingsoxarna hunnit att växa sig starka, skred man till
verket. Klockan lyftades också allt högre och högre. Men så fick
man på bron, som leder över ån, se ett stort hölass draget av en höna.
Hönan skrockade och det hördes, huru hon upprepade: »lanka Linkeping,
lanka Linkeping». En av de arbetande kunde då icke längre hålla sig
tyst utan yttrade: »Inte kan väl du, lilla höna, dra’ det dår lasset till
Linköping.» I samma ögonblick försvann hölasset och hönan. Samtidigt
sjönk klockan åter till bottnen med ett klagande ljud.
Utanför Lagmansryd eller de s. k. Rydbovasar i Ö. Lägern såges en
av V. Ryds kyrkklockor befinna sig. Vid ett tillfälle hade man vid
försök med tvillingsoxar nära nog fått upp den, men i detsamma kom en
gammal gumma fram och kastade en slick mjölk i pannan på en av
oxarna, därvid hon yttrade: »Lika mycket togo de från dig, då du första
gången drack.» I detsamma föll oxen död till marken, och klockan gick
åter till botten.
En av Asby klockor är av en jätte utkastad i sjön. Vid ett försök
att upptaga den hade en torpare, som deltog i arbetet, fått lov att få
en ko, om det lyckades. Klockan var nära nog i land, men då kunde
torparen icke längre hålla sig tyst utan utropade i sin glädje: »Nu är
kon min», varvid klockan åter sjönk till djupet. Den har sedermera
varit synlig vid udden Näset.
Jättekvinnorna omtalas även såsom begåvade med mycken styrka.
I sin harm mot religion och religiösa bruk liknade de sina män.
Om några jättar i Ydre härad, som levde i den första kristna tiden,
har L. F. Rääf upptecknat följande saga: »Av de tre jättarne Bule, Grabe
och Hjälm bodde den förstnämnde på Bulsjö, fordom kallat Bul- eller
Bålåsa, den andre på Gravby och den tredje på Hjälmseryd, alla inom Sunds
socken och på gårdar, å vars ägor vackra ätteplatser äro belägna, den
vidsträcktaste vid Gravby, den minsta vid Hjälmseryd. Några tillägga
den fjärde jätten Tång på Tångarp i Asby s:n, varest även ättehög
funnits å väggärdet. De tre förstnämnda ägde gemensamt blott en enda
yxa, vilken de kastade sins emellan till att skiftesvis bruka, ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
