- Project Runeberg -  Östergötland / III. Fornsägner och kulturbilder från Östergötland /
14

(1914-1920) [MARC] Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Jättarna och deras boningar - Dvärgarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men det kan med säkerhet sägas, att något verkligt jättesläkte aldrig
funnits till, allra minst inom Östergötland. Att våra förfäder
ursprungligen i regel kunde vara kraftigare byggda, med de olika kroppsdelarna
mer utvecklade än nu levande släkte, är icke otroligt. All uppfostran
gick ut på att härda, utveckla och giva styrka åt kroppen. Det var vid
den tiden icke det minsta fråga om några bokliga kunskaper. Att kunna
sköta sin båge och sin pil, att kunna kasta sitt spjut eller sin lans, att
kunna med styrka svänga sitt svärd och att på rätt sätt bära sin sköld,
det var den friborne ynglingens strävan att kunna uppnå under
uppfostringstiden för att sedan liksom sina fäder kunna bliva krigare och
jägare.

Varken från äldsta tid inom provinsen funna människoskelett, gravar,
gravurnor med brända ben, vapen, redskap eller andra föremål bära
vittnesbörd om, att de varit använda av något jättefolk.

Den pålbyggnad eller träskbyggnad, som år 1908 upptäcktes icke
långt från Alvastra (se Ögtld I s. 12), och som tillkom under tiden för
stenåldern, giver icke varken i avseende å de där gjorda fynden eller i
avseende å själva bostadsförhållandena någon antydan om, att några jättar
här haft sin bostad. Någon dylik antydan giver icke heller de i östra
delen av landskapet vid Säter anträffade boplatserna. Men liksom i våra
dagar personer undantagsvis födas av en högst ovanlig storlek eller ock
motsatsen, personer av dvärglik växt, så kunde sådant helt naturligt ske
även i forna tider. Men, som redan nämnt, något jättesläkte har icke
funnits härstädes, lika litet som det funnits de rå, troll, mylingar, vättar,
älvor och översinnliga väsen, med vilka folkfantasien så mycket sysslat
och än i viss mån sysslar.

Dvärgarne.



Om dvärgarne inom Östergötland har folket icke mycket att berätta.
Sägnerna tala om dvärgarnes förmåga i svärdsmide. Guden Tors vapen,
hammaren, säges vara smitt av en dvärg. Denna sin konst hade de lärt
av jättarne, vilka åter haft älvarne till läromästare.

Förövrigt talas om »dvärgaslag», som säges vara en viss slags
giktsjukdom. »Dvärganät» kallas de spindelvävar, som hösttiden bilda sig
bland gräset å marken.

Dvärgarnes ansedda vishet framgår av sången i Edda om dvärgen
Allvis. Att dvärgar kunde sträva högt framgår av samma visa. I guden
Tors frånvaro hade Allvis passat på och friat till dennes dotter. Då
Allvis träffade Tor, yrkade han träget på, att Tor skulle infria det löfte,
som gudadottern synes givit honom. Tor lovade även detta men mot
villkor, att dvärgen nöjaktigt skulle besvara av Tor framställda frågor.
Detta skedde även på ett tillfredsställande sätt, men då kvad Tor:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:16:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ridoster/3/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free