Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Historiska berättelser och sägner
- Dvärgarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I en mans bröst
Jag aldrig sett
Fler visdoms stävar stånda.
Av list utan like
Är du dock lurad nu.
Till dagsljus, dvärg! du uppe dröjt.
Nu skiner sol i salen.
Tor, som icke ville veta av detta äktenskap, hade med flit förlängt
samtalet till solens uppgång. Dagsljuset kunde icke dvärgarne fördraga.
Allvis förstenades. På så vis hade guden endast genom list kunnat visa
sin förmåga att få sin vilja fram mot den kunnige dvärgen.
Men att även dvärgarne kunde vinna sina syften genom list, framgår
av följande sägen, upptecknad i Landeryds socken:
En dvärg, som vallade getter, kom till ett rovland, där han tog upp
den ena rovan efter den andra. Då jätten blev varse detta, förtörnades
han och hotade, att han följande dag skulle näpsa dvärgen. Denne gick
då hem till sin mor och bad henne ysta sig en stor ost, ur vilken hon
dock icke fick krama vasslen. Modern gjorde så, varefter dvärgen rullade
osten i sand, så att den såg ut som en sten. Härpå gick han åter till
rovlandet, där han ånyo träffade jätten. Denne ville då ta ett nappatag
med dvärgen, men denne å sin sida föreslog, att de först skulle pröva
sin styrka genom att krama vassle ur stenar.
Dvärgen tog därvid upp osten, som han lagt i rovlandet. Jätten
tog, som överenskommet var, upp en sten. Då dvärgen därefter kramade
osten, rann vasslen ur den, men för jätten lyckades det icke att få någon
vassle ur sin sten. Jätten anade då oråd och frågade, om dvärgen kunde
visa sin styrka även med andra stenar.
— Ja, det lider ingen nöd, menade dvärgen.
Han kastade därpå osten från sig i rovlandet och låtsade sig
därefter söka en ny sten, till dess han åter tog upp osten, från vilken han
ytterligare kramade vassle.
Jätten tyckte då, att dvärgen var mycket stark, och bad honom till
gästabud en av de följande dagarne, då de ytterligare skulle lära känna
varandra.
Vid den utsatta tiden kom dvärgen. Därförut hade han över bröstet
hängt en väl dold skinnskräppa.
När de nu satte sig ned att äta, åt dvärgen visserligen, men en stor
del av maten stoppade han oförmärkt ned i skräppan. Jätten uttalade
då sin förvåning över hans glupskhet. På sin förfrågan, huru dvärgen
kunde förtära så mycket, berättade denne, att han, när han ätit
tillräckligt, plägade skära upp magen med sin kniv. Detta tyckte jätten vara
ett kostligt påfund och, för att kunna njuta ännu mer av den goda maten,
tog jätten en kniv och skar upp sin egen mage. Detta lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:16:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ridoster/3/0029.html
