Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Urkon i Ydre härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsparkandet av Sommen kommit att i denna sten nedtrycka sin ena fot,
vilket vållat att hon under bemödandet att lösslita densamma och genom
därav följande vändningar uppristat så många vikar och fjärdar i alla
väderstreck.
Till föda är för henne framlagd i berget en stor nöthud, av vilken
hon varje julafton får uppäta ett hår. Då alla dessa äro förtärda, slipper
hon lös och förstör såväl Ydre som hela vår värld.
Men även innan dess befriar hon sig från sitt fängsel, när Ydre
bereses av någon konung, vilken hon förföljer och dödar, om hon kan
uppnå honom inom häradets landamären. Så har också redan en eller par
gånger sig tilldragit, då en konung, benämnd Frode eller Fluga,
genomfor Ydre och, bekant med faran, skyndade att uppnå häradsgränsen,
men misstog sig om densamma och stannade på Fruhammars eller, såsom
gården skiftevis skrevs, Flude eller Flugehammars ägor, där han
upphanns och ihjälstångades av urkon, varpå man därstädes såsom
vittnesbörd uppvisar hans av fyra stenar utmärkta gravplats.
Kanhända var det efter denna utfart, kanhända innan första
fängslandet, ty därom äro berättelserna villrådiga, som hon i Gavslätts gator,
ett numera avhyst hemman under Ribbingshov eller gamla offerstället
Vi, blev mjölkad av en gumma, som dock förlorade frukten av sin
dristighet och sin möda, när hon kullslog den stora så, som redan blivit fylld
av kons mjölk. Vid samma tillfälle skall urkon ha uppsparkat Sigbjörns-
eller Sibbjörns-floe, en långgrund fördjupning i momarken, icke långt från
sistnämnda ställe, v. intill vägen från Bulsjö åt N. Vi, vilken troddes äga
ett outgrundligt djup, ända till dess den uttorkade under den stränga
hettan 1819, varefter den nästan alla somrar varit vattentom. Dock
förmodas den stå i något sammanhang med en älv, som, numera
underjordisk, skall från samma trakt framflyta under N. Vi kyrkas
ovaraktiga grund och dess till en del vattensjuka kyrkogård, uppspringande i
Sommens botten, sedan denna ström i uråldern tilldanat ovanpå jorden
i samma nejd en dalsträckning med sina sandåsar, som sluta i Vassviken
vid Ribbingshov.
Ännu någon gång, särdeles mot stundande oväder, höres urkon skaka
sitt bindsle. Ovanpå hennes berg och vid dess strand tilldraga sig
åtskilliga besynnerligheter, och en eller annan av hennes grannar påstå
sig hava gjort henne besök i präktiga rum och salar, varom de övriga
likväl tyckas hava någon misstro.
En annan berättelse, känd blott i häradets sydöstra trakt, omtalar,
att en konung, okunnig om vådan att genomresa denna bygd, hunnit
oskadd jämnt och nätt utöver gränsen in på nuv. hemmanet Källebergs
ägor i Sevedes härad, då han fick höra bakom sig ett förfärligt dån och
vrålande av den i fullt språng efterjagande urkon. Konungen skyndade
då längre undan, så fort han förmådde, och kon, som i farten och ilskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
