Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Återblick vid den historiska tidens gryning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prof. P. Fahlbeck har i en avhandling om Beovulfkvädet (se nedan)
i Antikv. Tidskrift 1884 berört detta namn och påvisar, att namnet
Svéon förekommer i nämnda kväde fyra gånger, varav två gånger förenade
med ordet »folk». Riket eller landet heter Sveorice (Sveorike) — »helt
visst första gången Sveriges namn är nämnt inom litteraturen». F.
framhåller vidare, att svear ursprungligen blott är namn på Upplands
inbyggare och att svenskar beteckna Sveaväldets invånare i Sverige och alltså
såsom folknamn haft mycket olika omfattning under olika tider. Efter
några erinringar om namnets betydelse kommer F. till den slutsats, att
»själva namnet icke utgör något hinder för att återgiva namnet Svéon i
Beovulf med svenskar, snarare tvärtom». Därtill yttrar F.: »Förövrigt
må erinras, att Svealand liksom Götaland är en benämning, som först
mycket sent uppkommit. Båda beteckna geografiska begrepp, icke
politiska, icke heller etnografiska. Svealand är lika litet svearnes land som
Götaland götarnes. Svearnes land är intet annat än Uppland.»
F. anför vidare, att under den angelsachsiske konung Alfreds († 901)
tid betydde Svéon »svenskarne i vidsträckt betydelse», icke svearne, »och
det i ungefär enahanda omfattning som allt intill Brömsebro och
Roeskildefrederna». »Ordet förekommer, såvitt jag vet», säger Fahlbeck, »förutom
i Beovulf, blott i ett skriftverk till inom den angelsachsiska litteraturen,
det är i konung Alfreds översättning av Orosius och där dels uti hans
egen framställning av Europas geografi, dels uti Ottars och Vulfstens
berättelser om sina färder i de nordiska farvattnen.»
I avseende å Uppland som svearnes hemort stämmer detta med prof.
O. von Friesens uttalande i en avhandling 1911: När Sverige blev till,
där von F. säger: »Sveastammen, som kallade sig själv Svithiod, d. ä.
sveafolket, bodde i äldsta tider norr om Mälaren i Uppland och östra
Västmanland.»
Det land, som Tacitus omtalar vara beläget i Östersjön (Svebicum
mare), är, säger T., bebott av svioner och sitoner. Då de två först
nämnda författarne nu anse svionerna vara svearne, skulle alltså svearne
bebott hela det nämnda landet förutom den norra del, som beboddes av
sitonerna. Men Tacitus säger uttryckligen, att svionerna utgjordes av
flera stamsamhällen, folkområden eller stater (civitates), alltså flera än
sitonerna. Vilka trakter av landet skulle då dessa andra samhällen
innehaft? För dem skulle under sådana förhållanden icke funnits plats övrig.
Så kan det icke vara. Av senare äldre förf. skola vi ytterligare finna, att
svearne voro endast en av de stammar, vilka i äldsta tid bebodde vårt
land (se nedan). Svearne buro därjämte ett helt annat namn än svionerna
(se nedan). All anledning finnes sålunda att låta svearne vara hemma i
nuvarande Uppland och närmaste omnejd eller instämma med, att
svearnes land intet annat var än Uppland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
