Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Hednatidens slut och kristendomens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDNATIDENS SLUT OCH KRISTENDOMENS BÖRJAN. 57
På vad sätt det till en början gick till i norden att utbreda den
kristna läran framgår av Olof Tryggvassons saga. Olof avled år 1000.
Snorre Sturlesson berättar bl. a. härom:
öivind hade blivit tillfångatagen av kung Olofs mån, vilka seglade
med honom till konungen i Nidaros. Då de kommo till samtal, bad
konungen Öivind, att han i likhet med andra män skulle låta döpa sigr
men Öivind svarade nekande. Konungen bad honom då ytterligare att
taga emot kristendomen och anförde såväl konungen som biskopen många
skäl härför, men öivind låt icke övertala sig. Konungen bjöd honom
då gåvor och gårdar, men Öivind ville ändock icke. Då hotade kungen
honom med misshandel och död, men Öivind gav icke efter.
Då lät konungen bära in ett kärl fullt av glöd, som sattes på Öivinds-
mage.
— Tag bort fatet, sade Öivind, jag vill såga några ord, innan jag dör.
— Vill du nu, Öivind, sporde konungen, tro på Kristus?
Svaret blev fortfarande nekande, och kort därefter dog Öivind.
En annan gång hade konung Olof och hans män överfallit Raud på
hans gård, och en del av husfolket dödades. Konungen bad därefter
Raud att låta döpa sig.
— Jag vill, sade konungen, i så fall icke taga ifrån dig din egen¬
dom utan fastmer vara din vän.
Men Raud vägrade att bliva kristen och sade srg aldrig komma att
tro på Kristus samt talade därtill icke gott om Gud. Vredgad häröver
låt då konungen binda Raud och sätta en träbit emellan hans tänder
för att hålla munnen öppen. Därefter fördes en orm till hans mun, mer>
denne ringlade sig undan, då Raud andades emot den. Konungen to*g
då sin lur och satte den i Rauds mun, varefter ormen inleddes i luren.
Med en glödande järnstång tvingades ormen in i munnen och halsen och
trängde sig fram genom sidan. Då avled Raud. Därefter tillskansade
sig konungen en hel del guld, silver, vapen och andra dyrbarheter. Vi¬
dare blevo Rauds alla mån döpta. De, som icke ville låta döpa sig,
pinades eller dräptes. Därefter seglade konungen sin våg i Rauds drake,
som var ett vida ståtligare skepp ån konungens eget.
Visserligen äro dessa anförda berättelser icke hämtade från Öster¬
götland utan från vårt grannland Norge, men då ofördragsamheten var
så svår därstädes, kan med skäl tänkas, att tiderna i samma avseende
icke voro de bästa i vårt landskap vid den kristna lärans införande här.
Målsmännen för kristna lärans införande i Östgötabygden voro helt säkert
icke mindre råa och grymma ån grannfolkens.
Allt efter som kristendomen vann utbredning, skapades nya sam¬
hällsförhållanden. En ny kultur uppstod efter hand. Det, som förr
ansetts som heligt, blev nu vedervärdigt. Och för att nå målet kri¬
stendomens fullständiga seger, fingo de milda känslorna giva vika. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
