Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Hednatidens slut och kristendomens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDNATIDENS SLUT OCH KRISTENDOMENS BÖRJAN. 59
på grund av befintliga bilder av S:t Olof ansetts ha varit helgade åt ho¬
nom, äro: Bankekinds, förut Svinstads, Kullerstads, Mogata, Tåby, V.
Husby, Vånga och Ö. Ny. Att dessa Olofsbilder länge höllos heliga och
ansågos undergörande framgår av, att yxan, som tillhört bilden i V. Hus¬
by kyrka, länge och ännu in på 1700-talet användes för att vidröra barna¬
föderskor för att därmed underlätta barnets födelse.
Den hedniska guden Tor och S:t Olof sammanblandades länge med
varandra. Härtill bidrogo antagligen den gemensamma sinnebilden, yxan,
ävensom trollet, föreställande hedendomen, under S:t Olofs fotter, som
kunde liknas med en av Tor besegrad jätte, samt ett likartat skaplynne
dem emellan, vartill kom den lika skåggfärgen.
Olof stupade i slaget vid Stiklastad den 29 juli 1030. Den dagen
betecknas ännu i svenska almanackan med namnet Olof samt har kallats
Olsmässedagen.
Ar 1080, kanske även därförut, synes den påvliga makten satt sig i
närmare förbindelse med Sverige. Nämnda år avsände påven Gregorius
ett brev till »svearnos* konung I, vilket talar om svenska folkets omvän¬
delse till kristendomen, samt samma år ett annat till »västgölarnes» ko¬
nungar I och A — varmed icke kan menas annat än Inge och Hallsten
— även det betygande tillfredsställelsen över omvändelseverket i Sverige.
Vid tiden omkring år 1080 levde en man vid namn Sven, som till
börden var östgöte. Han var av en rik östgötasläkt samt säges varit
svåger med konung Inge. Sven var äregirig och åtrådde att komma till
makten. Då nu Inge ville i Uppsala stadfästa den kristna läran, men
hedningarne åter ville, att han skulle förestå offren, vilket Inge icke ville
underkasta sig, blev han fördriven. Sven åtog sig då att blota eller
offra samt återupprätta förfädrens offer till gudarne. Han valdes då till
konung. En häst framfördes, och den nyvalde konungen tog nu själv
offerkniven och slaktade hästen, som därefter anrättades till sedvanligt
offermål.
Det gick senare Blotsven — vilket namn han bekommit — genom
Inges försorg illa. Han blev på Broby gård i Uppland nedhuggen. Ko¬
nung Inge regerade sedan länge samt lät, som det säges, bränna avguda-
templet i Uppsala, men blev därifrån fördriven av hedningarne. Nämnda
tempel började senare att iståndsättas av Sverker den gamle för att
komma till användning som kristen kyrka.
Hedningar från Uppsala flyttade till Östergötland och Småland, där
de åt sig valde till egen konung Blotsvens son Erik, kallad Arsäll. Enligt
andra skulle Blotsvens son hetat Kol. Ånnu under förra delen av 1100-
talet företog Sigurd Jorsalafare ett korståg mot hedningarne i Småland.
Den siste hedningen i Östergötland skall, berättas det, ha varit Kät-
til, som bodde i Kättilstad, vilken socken skall ha fått sitt namn efter
honom. Han säges varit jarl hos Håkan Röde samt ättling av Brokind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
