Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Hednatidens slut och kristendomens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HEDNATIDENS SLUT OCH KRISTENDOMENS BÖRJAN. 61
— Det år stor skada, sade konungen, att så kraftiga kämpar icke
skola tro på Kristus, sin skapare.
Anledningen till våra förfäders övergång till kristendomen kunde
vara av olika art. På samma gång mången stod stadigt fast vid sin
gamla tro, kunde likväl andra lätt nog låta döpa sig.
Ovannämnda skara, som ville taga lejd hos konung Olof, hade till
anförare två bröder, Gauke-Tor och Avrafaste. De bjödo något senare
ännu en gång konungen sin hjälp. Konungen bad dem då låta döpa
sig och antaga den rätta tron eller också fara sina färde.
— Då må jag säga, sade Avrafaste, att jag vill icke vånda åter.
Jag vill vara med i striden, men det år mig likgiltigt, å vilken sida jag
kämpar.
— Om jag skall vara med i slaget, svarade Gauke-Tor, vill jag
bjuda konungen min hjälp, ty han är mest i behov av stöd, och om jag
skall tro på en gud, så är det mig icke svårare att tro på Vitekrist än
på en annan gud. Jag anser därför, att vi skola låta döpa oss, då ko¬
nungen lägger så stor vikt därvid. Låt oss sedan gå till strids med ho¬
nom.
Detta blev nu allas mening, varefter de döptes, och konungen
upptog dem i sitt hirdlag.
Då hednafolket behövde hjälp, anropade de därom sina gudar. Vid
ett tillfälle, då svenskarne hade företagit ett krigståg till Kurland, hade
de länge förgäves belägrat en stad. Slutligen sökte de genom lott för¬
fråga sig, huru utgången skulle bliva. Ingen av gudarne syntes emeller¬
tid villig att komma dem till hjälp. * I sin förtvivlan häröver fingo de av
några köpmän, vilka hade kännedom ora den kristna läran, det rådet, att
vända sig till de kristnas mäktige gud. Det drogs ånyo lott, och det vi¬
sade sig då, att Kristus ville vara dem behjälplig. Då de nu i sin glädje
häröver ville företaga en stormning, behövde de icke utföra densamma,
enår staden gav sig frivilligt. Med tacksamhet och en längre tids fasta
prisades då den allsmäktige Kristus. Huruvida de sedermera övergingo
till den kristna läran uppgives emellertid icke.
Att hednagudarne sent glömdes, framgår av en anteckning i A. Bro¬
mans avhandling om Skärkinds socken 1851. Förf. nämner däri, huru
en medelålders man berättat, att i hans ungdom stundom hördes eden
»Oden ta’ mig» ännu uttalas*
Det religiösa livet var under kristendomens tidigare århundraden
icke alltid så som det borde vara, vilket framgår av åtskilliga påvliga
brev från dessa tider. Om icke anledning därtill förekommit, skulle helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
