Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Hednatidens slut och kristendomens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 HISTORISKA BERÄTTELSER OCH SÄGNER.
naturligt icke några förmaningar till bättring framkommit. Till och med
prästerna gingo icke fria från dylika. Så tillskrev t. ex. påven Alexan¬
der III under senare hälften av 1100-talet Sveriges konung, landets bi¬
skopar, jarlen samt prästerskapet och folket i Götaland. I detta brev
berörde han i avseende å äktenskapet, att ingen fick leva i månggifte
o. s. v. För övrigt gavs stadganden angående helgden av prästerskapet
och deras ägodelar, om tionde och arv samt slutligen i avseende å nyk¬
terheten. Påven säger sig till sin fasa hava hört, att några bland dem, som
han tillskriver, genom djävulska förförelser enligt hednabruket anse och
vörda en viss man, som blivit dräpt under svalg och dryckenskap, under
det kyrkan knappt tillstädjer förböner för sådana, vilka blivit bragta om
livet i dryckeslag. Då aposteln säger, fortsätter påven, att drinkare icke
skola tillhöra Guds rike, böra dessa avhålla sig från dryckenskapslasten för
att vinna Guds rike. Må dessa drinkare icke till våda för sina själar våga
att hålla den mannen såsom helgon, även om flera underverk hände
genom honom, så mycket mer som ingen äger rätt att offentligen dyrka
en sådan person som den nämnde utan med den romerska kyrkans
tillåtelse (se Dipl. sv. B. I, s. 60).
Det är förut omnämnt, hurusom hedningarne icke alltid voro så nog¬
granna vid valet av sina gudar. Dessa kunde t. o. m. avsättas vid be¬
gångna förseelser (se sid. 24). Av ovanstående framgår, att man i vårt
land icke heller alltid var så noga vid valet av helgon, åtminstone under
kristendomens första århundraden.
Församlingslivet gav även anledning till anmärkningar. Enligt ett
brev av nyssnämnde påve hade i detta avseende inrotat sig en del oe-
gentligheter. Så plägade världsliga personer, särskilt bland de mäktige i
socknarna, efter behag eller mot ersättning utan de andliga myndigheter¬
nas samtycke tillsätta präster, däribland ofta förrymda munkar, mandrå¬
pare och andra brottslingar, som icke ens voro prästvigda.
Att präster, som för levnad med frillor blivit avsatta och bannlysta,
fortfarande förrättade prästtjänst förekom även. Inbrott i prästhus och
kyrkor omtalas. Med kyrkofriden var det icke alltid så välbeställt. Fråga
torde också vara, om icke t. ex. Vårdsbergs och Bjälbo kyrkor med sina
befästade torn lika mycket, om icke mer, voro tillkomna som försvar för
anfall från hedningarnes sida som till skydd mot andra fiender.
Det klagades även över, att den påvliga ordningen icke följdes samt
att vissa åtgöranden icke överensstämde med prästerskapets värdighet
och ställning-. Anmärkning gjordes mot, att de andliga underkastades
världslig domstol, landets lag, järnbörd o. s. v. samt avstraffades och
dräptes. Tionde inflöt icke heller så punktligt. För att förmå folket
giva dylik skulle vid försummelse bannlysning utfärdas eller förbud givas
att begå nattvarden. Äktenskap utan prästerlig vigsel synes förekommit.
Giftermål i förbjudna led omtalas. Det var stadgat, att äktenskap icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
