Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGON. 67
Ett annat sått att fira Staffan var, att en karl var helt och hållet
klädd i långhalm, på så vis att å en vanlig rock var fästad långhalm med
axen uppåt. Lika var det med benkläderna. Midjan omgavs med ett
smalt halmband. På huvudet bars en hatt av halm i form av en socker¬
topp.
Denne »Halmstaffan», som han kallades, gick annandagen omkring i
gårdarna för att till dem föra lycka. Åven denne Halmstaffan sägesvara
en framställning av Frej, vilken som bekant under hednatiden främst var
årsväxtguden. Och då julen var en fest för god äring och för all för-
kovring, firades följaktligen då Frej.
Frej och svinet liksom åven hästen ansågos stå i samband med var¬
andra. Och såsom redan år nämnt, hörde svinoffer till julfirandet.
Detta samband emellan Frej, julhögtiden, svinet och hästen kan ju giva
ett ytterligare stöd åt utsagan, att Frej och Staffan skulle vara liktydiga
med varandra.
Till den omtalade Halmstaffans beklädnad användes den halm, som
fanns i den förut omnämnda vid mejningen bekomna sista sädeskårven.
Det var genom det i densamma befintliga gudomsvåsendet, som lycka
kunde bringas till de av Halmstaffan besökta gårdarna.
Om Staffansfirandet numer kan anses hava upphört, lever dock min¬
net av S:t Staffan kvar inom provinsen, även om det stora flertalet har
sig föga bekant om hans ursprung.
Sedan julkort i senare tid kommit till användning, plägar Staffan
stalledräng med sina hästar framställas å desamma.
En annan sed var att vid jultiden på sängen varje helgdagsmorgon
klockan 2 eller 3 bjuda »Staffans bulle». Till denna tidiga morgonmål¬
tid hörde en skiva av vardera jästbröd, limpa, vetebröd och vörtbröd
med smör och som »sovel* kokt fläsk, korv, ost och press-sylta, allt van¬
lig julkost. Husmodern bjöd första gången, men sedan skiftades det med
uppstigningen mellan husets övriga medlemmar ända till »Tjugondedag-
knut, då julen lektes ut».
S:t Ragnhild är ett annat helgon, som ofta omtalas i Östergötland.
Hon uppgives ha varit en av konung Inges gemåler.
Enligt en ortsägen omtalas hon som nunna. Hon omtalas även hava
byggt Södertälje kyrka samt har därför blivit betraktad som denna kyr¬
kas särskilda helgon. Måhända hon levat vid den tid, då kristendomen
började få stadga i Östergötland. Men måhända också det funnits två
personer med samma namn, vilka blivit sammanförda i en person.
Antagligen hava flera sägner blivit hopblandade med varandra.
En gammal saga förmäler, att Ragnhild såsom klosterjungfru hade i
drömmen tyckt sig få en befallning, att hon skulle göra ett besök hos
jätten i Ramundershåll, där lycka skulle möta henne. Under den första
klostertiden i vårt land berättas det ha varit plägsed, att midsommardagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
