Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 HISTORISKA BERÄTTELSER OCH SÄGNER.
fick varje nunna, som så önskade, giva sig utom klostrets murar. Ly¬
dande drömmens ingivelse, lämnade Ragnhild, åtföljd av en sin kloster¬
syster, för vilken hon yppat sin dröm, sent en dylik dag klostret för att
tillfredsställa sin oemotståndliga längtan.
Då de närmade sig berget och bergakungens salar, varnades Ragn¬
hild avs in väninna.
»Den, som in dit gått, den kommer aldrig mer igen.»
Ragnhilds svar blev:
Men äro vi nu ren invid den lustgårds port,
Jag oek går in. Det kosta mä mitt hjärteblod,
Men kära du min vän, du gånge hädan fort.
Allt leker sällsam lust uti mitt unga blod.
Då jätten fick se den underbart sköna jungfrun, kvad han:
Och hör nu. jungfru, säg, om du vill bli min brud
Och bli inin drottning, härligt fager och så huld,
Sä ger jag dig av silver en snövit bröllopsskrud,
Och krona skall jag giva dig av rödast’ guld.
Tolv tärnor skola dagligen omkring dig stå.
Vad hågen din begär, skall strax dig höra till.
Och dvärgar skola djupast in i berget gå
Att åt dig hämta de ädla stenar, som du vill.
Enligt en annan framställning hade Ragnhild icke haft någon dröm,
utan skulle hon blivit bortrövad och förd till Ramunders boning i berget.
Härmed huru som helst, så blev hon befriad från den hedniske jätten på
ett underbart sätt. På sin hand bar hon en ring, prydd med Frälsarens
bild. Med den korsspets, å vilken bilden satt, kom hon att beröra berg¬
väggen, varvid densamma rämnade och lämnade fri gång.
Och när som hon dignar mot hårda hällen ned,
Med korsets spets hon rör vid gråstensväggen hård,
Och genom berget strax sig vägen öppnar bred
Och leder henne rakt till mörka klostrets gärd.
Då hon kom tillbaka till klostret, anklagades hon och dömdes att å
båle brännas, därför att hon »hos trollet sovit i nätterna sju».
De lade liten Ragnhild på sprakande bål,
Men lågan nan’s ej röra dess svan vi ta kropp,
Och oskadd ståndar jungfrun på rosenröda kol
Och sträcker handen signande mot himlen opp.
Och upp sprungo frustande pä stadstorgels mitt
De källådror tvenne med dånande ljud.
En ängel sä öppnar himladörr*n vinkande blitt
Och tar på en stråle försonarns frälsta brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
