Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Vreta klosterrov år 1210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VRETA KLOSTERROV ÅR 1210. 113
Visan synes vara en romantisk skildring, i vissa fall stödd på verk¬
liga händelser, vilka blivit uppblandade med andra någonstådes timade
eller uppdiktade tilldragelser. Detta kan anses vara ett vittnesbörd om
att visan tillkommit först långt efter den tid, då den skildrade händelsen
skulle försiggått. Ett mångtal av dessa tiders folkvisor sysselsätter sig för
övrigt med rov av förnämliga fruntimmer från hemmen eller klostren.
Det var i tidens smak att läsa det äventyrliga, och därtill passade dylika
röverier. Folkvisor och sagor gingo dessutom i äldre tider från det ena
landet till det andra samt lämpades efter olika förhållanden och förlä¬
des till någon viss plats.
Av visan finnas flera svenska uppteckningar. Åven danska upp¬
teckningar finnas i visböcker från 1600-talet. I historiskt hänseende har
denna visa, liksom så många andra s. k. historiska sägner, icke någon
betydelse.
Hår meddelas visan i närmaste anslutning till den uppteckning, som
är använd i Svenska folkvisor, utg. av Geijer och Afzelius.
Kung Magnus han bodde i Uppsala. Han ägde döttrarna fem.
De tre de äro sen länge bland döde, men tvenne de leva av d^m.
Där ligga de hjältar slagne.
Kung Magnus han hade en herredag, på vilken beslutades så:
Stolts Elin skall sig i Vreta ingiva. Stolts Karin för riket stå.
Så kommer Sune av Folkungasläkt och talar till brodern Knut:
Vi vilja nu rida till klostret i Vreta att taga stolts Elin ut
Och Knut, den ädle Folkungaherren, han svarade brodern sin så:
Vi vilja till Uppsala rida att se, hur konung Magnus kan må.
Så redo de sig till Uppsala in, ty kungen ville de gästa.
Och det för sanning jag säger: det var ej för stolts Elin det bästa.
Där kom då ut en smådräng, som var helt klädd, i scharlakan så röd,
Och sade: rid åter hem, I herrar, ty nu är konung Magnus död.
Och är det sanning såsom du säger, att konung Magnus är på bår.
Så år då ingen i hela vida världen, som emot oss längre står.
Och fröken Elin om natten drömde, då hon i djupa sömnen låg.
Når hon sen vakna*, hon till sin mormor talte, vad hon i drömmen såg.
I drömmen såg jag min faders falkar, och dessa voro endast tre.
De sutto högst uppå vår kloslermur, och ynkeligt så läto de.
Jag drömde också om en öm i flykt. Och sen en lysten gam jag såg.
De började en träta, men snart hos mig de båda i famnen låg.
8—184615. Ridderstad, Östergötland III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
